n Anhåller härmed om tillstånd samt medgivande att på det sensitiva planet och
med broderligt uppsåt få möjlighet att i gratistidningen postnyanserat och med
humor, värme och semisanningar skildra Herr Skribents förändrade förhållanden
till den nyvässade pennan, för att på så sätt diametralt belysa min egna feghet och
brist på uppriktighet.
Lövtunna, kan vara en beskrivning för
något med nästan genomskinlig tjocklek,
dessutom ett större cylinderformat kärl,
där man förvarar eller samlar det man
krattat ihop i trädgården så här års.
Nog om hösten.
Nu till Bertilsson, vars utvecklingssamtal
och polerade knappar på tangentbordet
verkligen avlöser varandra. Gjorde att
vi missade målkalaset på Rosvalla förra
onsdagen. Katarina, tack för dina samtal
med Herr Skribent. Allas våra lovord för
att han äntligen kommit tillbaka från barr
och nostalgiskt trasiga termosar med ljummen
choklad gjord på cacao av mamma
Elvy, Lovikavantar, fjällbjörkar och gamla
rostiga bilar med takboxen fulla med nyvallade
långfärd. Tack för att vi slipper
höra om noslängder, paceade 4-åringar,
döda kurvor och veterinärer som hittat
lösa ben bitar i ligamenten, om första reserver,
andra reserver, galopp på upplopp och
glansiga loser-hemfärder från Årjäng.
med en stor
portion ironi
Äntligen den lite tjuriga Uffe-Buff, som
truligt och lite småstadsgubbigt väcker liv
i debatten, kritiskt granskar makten, lyfter
upp ett byråkratiskt Kalle Anka-beslut
till ytan, gäckar och häcklar liten och stor.
Vågar stå upp för sanningar. Aldrig politiskt
korrekt, alltid underfundig, nyanserad,
pedagogisk och med en stor portion
ironi och självdistans roar han, oroar han.
Tänk vad ett litet samtal kan hjälpa, men
ack så mycket en liten gratistidning kan
få det att gå mer än gäss i vår underbara
ankdamm.
Till skillnad mot Textilarbetaren,
som aldrig vågar ta ställning, slingrar sig,
svamlar, skriver osammanhängande, hoppar
från ämne till ämne. Svajar som en
gungstol i vinden. Skämtar, djupar, vrålar
och saknar allt för ofta en slutpoäng
i sina flummiga, jag är fortfarande på
”svenskauppsattsigymnasienivån” s.k. kåserier
som liknar just det jag precis krattat
ihop i en hög i trädgården: Döda gråsvarta
löv, 2 golfbollar, mossa, på tok för
mycket mossa, spader 4, kottar, fuktig tumstock,
grenar från skatfamiljens bobyggande,
p-bot i plastpåse, ruttna äpplen samt
liten vacker ängel, förmodligen en rymling
från ulgransplundringen tjugondedag-
Knut och 8 kilo höstdepression som från
och med dags datum befinner sig i en lövtunna...
med lock.
Raka rör och
öppna spjäll
Uffe-Skrivare
Raka rör och öppna spjäll, Uffe-Skrivare,
det gillar jag. Ibland blir man ”hemmafeg”.
Från och med nu blir det lite mera
guts och jag kommer att:
• Skriva om vad jag tycker om Sverigedemokraterna
• Skriva om vad jag hörde inne i Stadshuset.
• Tycka till om krogattentat.
• Avslöja en riktigt läskig sanning som kanske
bara jag och några till vet om.
• Berätta om mina tuffa år på 80-talet.
• Dra ner brallorna på någon snygg.
(betyder: få någon korrekt högfärdig mallapa
att verkligen tappa fejset och skämmas
riktigt, riktigt ordentligt.)
• Lyfta på eller kasta en sten.
• Erkänna mina misstag.
• Kalla på polis
• Göra uppror
• Upprop!
• Rop.
• Ggrrr-rop
• Men... Upprop ger fallgrop, och jag vet
vad jag talar om.
Och kommer inte vintern snart så blir det
många mjuka paket under familjen Thorstenssons
gran.
– Eh, var jag otydlig??
– Stå inte där och frys!
”Tomma tunnor skramlar mest men bäst”
Jan ThorsTensson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar