Ringer Thomas, behöver en rörmokare nyss, han har 40 stycken, de sitter inte
under ett tak på sandgolv och väntar på jobb på morgonen. Så var det i Gambia på
Banjuls GC. Tänkte att en tidig morgonrunda när barnen sov vore exotisk. Kommer
till banan med en taxi, rostig Merca 77a, kl 07.15. 17 kronor.
Ser 75 man sitta under ett tak gjort av
palmblad, för övrigt inte en käft på banan.
Trevlig snubbe med bihang, 5 polers,
möter mig.
– Playing, Sir?
– Yes please.
Betalar green fee 75:-
– Need clubs, Sir?
– Yes please.
Betalar 25:-
– Need balls, Sir?
– Yes please.
Betalar 30:- för 3 begagnade Top flite.
– Need glove, Sir?
– Yes please?
Betalar 25:- för en trasig handske.
– Need Caddie, Sir?
– Yes please.
Betalar 25:- för en av de 75 arbetssökande under
det enorma parasollet.
– Sir, you need sweeper-boy.
– Do I?
– Yes Sir.
– OK?
Betalar 20:- för en kille som kommer med en minimatta
med snöre. Ställer mig på tee och blickar ut
över världens största bunker.
– Where is the fairway?
– Straight ahead, sir.
– It´s just sand.
– Have no watersystem, Sir, only grass
after rain period, only 6 weeks per year, sir.
Saftar iväg en drive med en klassisk
träklubba tillverkad i ek, märke omöjligt att
tyda, men den var förmodligen rödlackad
som ny, samma årtionde som Ulf Lundell
bodde kollektivt och Kir var populärare än
Smirnoff Ice.
Liten plastmatta läggs i sanden, (inte
mattmannens matta, utan modell torkastjärtenpåhotellsize,
boll placeras av caddie.
– Where is green?
– Straight ahead, Sir.
Ser ett område som ser asfalterat ut,
men helt klart konturen av en green med
bunkrar och en flagga på mitten. Lägger
upp bollen på greenen och upptäcker när
vi kommer fram att greenen är gjord av
något slags packad oljesand. The Sweeper
buddy gör entré. Med kvicka rörelse, som
när man spacklar ett golv, drar han sin
matta mellan boll och hål, för optimal förutsättning.
Helt okey rull, men snabbt, lätt
3 putt efter en 2 meters retur.
– Need drink, Sir?
Ny snubbe dyker upp bakom ett träd.
Köper 4 cola. En till mig en till caddien,
en till Mr Sweeper och en till greenkeepern
som mötte upp mig från början, och
som av naturliga skäl inte har så mycket att
göra just nu, utan bara hänger med som
sällskap.
Lite pubLik dyker upp, arbetslösa caddies,
efter nio hål kommer äntligen Mr Savoir.
– Beer, Sir?
– Yes please. One, two, three, four,
five, six, seven, jag pekar och räknar teamet.
Mr Jolly, med grön, gul, röd mössa
rullar en joint, jag nöjer mig med en Heineken.
Teamet blir tokstenade, och jag är
dagens hjälte.
träffar ett träd på tian, bollen studsar
bakåt, träffar en bänk, upp i luften, ner
på en papperskorg rakt i pallet på lilla Mr
Sweeper. 7 svarta stenade gambianer ligger
ner i sanden på en uttorkad golfbana
i gapflabb, så där glada som bara ett gäng
flummiga svarta stenade gambianer kan
bli, du fattar. Helt sjukt! Fortfarande inga
andra på banan, taxin står kvar och väntar
3 timmar senare. Köper 2 backar öl och 2
backar cola för dryga hundringen.
7 svarta stenade
gambianer ligger ner i
sanden på en uttorkad
golfbana i gapflabb
Sätter mig under parasollet och får höra
storyn om när greenkeepern var i Senegal
och på ”riktig” golfbana spöa skiten av deras
pro och att han fick låna ett par riktiga
golfskor.
– Footjoy, Sir with reel metalic spikes,
y know. Han hade 4 i hcp från höger och
12 med vänsterklubbor. Oftast spelade han
i flippflopps, i skymningen, på måndagar,
sista veckan i månaden, med klubbor från
70-talen, begagnade Top Flits och en trasig
handske, ibland från höger, ibland från
vänster och utan någon caddie.
75 glada afrikaner, trots misären och
bara en kund idag, vinkar och ropar av mig
efter en oförglömlig golfrunda i Banjul.
Hur var rundan? Joråsåatt, vad gör en
ängel som han, så långt från himlen?, tänkte
de kanske….
Tja, hade lite tid över och skulle bara
ner och sprida lite glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar