Då har han flyttat…
August bor inte hemma längre och det ironiska är att han flyttat till samma adress som jag gjorde när jag var lika gammal som han, och köpte lägenhet på Pilosväg. Skillnaden är nog inte större än tiden, alltså mer än 30 år och priset, som är 18 gånger högre idag för denna 3 kvadratiga bostadsrätt på vinden.
Han kommer förstås få sig en rejäl utskällning av grannarna för att han spelar högt på stereon, hans etta kommer att fungera som bas för kompisar som tittar förbi med hämtpizza och folköl. Hans mamma kommer komma förbi när hon inser att det var ett tag sedan förra storstädningen. Hans faster över gatan kommer att förfasas över röklukt och smutsig toalett. Småkusiner och syrror kommer skaka på huvudet och undra när han riktigt flyttat in, och tänker göra det hemtrevligt och så där mysigt som dom tycker det bör vara.
Jag, däremot kommer bara gilla läget, komma förbi med lite skön frukost, hänga runt i unkislyan och minnas tillbaka, småle åt han ungdomliga grabbighet, där han å ena sidan är underbart vuxen och smart, bakar kladdkaka och känner sig fri. FRIIIII !!!
Det var ett stort steg att flytta hemifrån, det var lite väl mycket frihet för Thorstensson senior. Det har präglat mitt liv i allt för stora proportioner.
Jag bodde närmast skolan av 1350 elever men lyckades trots det få skolans högsta frånvaro. Jag hängde runt på stan och lät nattsudd, gråzoon och sökandet efter alternativa konverteringar av vuxenideal och med hjälp av vassa knivar kapa alla navelsträngar som jag uppfattade varit lindade inte bara runt min hals, utan runt hela kroppen som en balsamering och sju varv runt mitt hjärta.
Jag kunde inte ha haft mer fel, men att flytten hemifrån skulle innebära ett så fullkomligt öppnade av Pandoras ask som det innebar för mig, kommer inte ske i detta fall och hade förstås många orsaker men är säkert ett skäl till jag känner mig orolig över sonens stora kliv till fullt ansvar och mognad.
Jag inbillar mig att han är smartare än vad jag var i 18 års åldern, trots att jag inser att han både är naiv, lat och ostrukturerad, som de flesta pojkarna som nyss börjat raka sig.
Jag uppfattar honom som tryggare åtminstone, och gladare och mindre behov att hävda sig och mer lyhörd och sannerligen bättre på att hålla koll på sitt belöningssystem.
Jag får glädjas över min dotters redez-vous, att få en 24 årig inneboende som faktiskt flyttade till Stockholm veckan efter studenten är inte lätt för någon av oss på Brunnsgatan. Å ena sidan helt underbart och vi har väl aldrig haft svårt för att vara tillsammans och det var väl gulligt av henne att hyra ut sin lägenhet i Traneberg till storasyrran som fått provtjänst på Kammarrätten, å andra sidan eftersom vi har ett öppet och familjärt sätt, så blir det gärna känslan av en långliggerska på 4 stjärnigt hotell där allt ska delas där ”mi casa ”-principen är ristat på väggen i hallen och ”all inclusive” innefattar bil, bensinkort, kläder och skor, vin och Irres sminkväska, gardrob samt min dator som hon efter några veckor, proppat med mjukvaror, filmer och andra GBn och MBn och sprängt hela jävla minnet. Orsak: mion är snabbare och har/hade mer minne!
”-Ursäkta, är det okey att pappa lånar sin dator ett tag?? ”
Jag överdriver förstås…..lite. Jag tycker det är underbart och hon lagar mat som en gud, hon sprider sång och glädje, hon kommer med härliga tillrättavisanden och visar stor mognad i filosofi, psykologi och modern krigsföring. Dessutom ser jag spegelbilden av mig själv på nära håll och hjälp till självhjälp får pappan att mogna en smula.
I kväll har hon bestämt att vi ska spela Monopol, hon har tjatat i 6 veckor och en Boeuf Bourguignon och några varv runt Stockholms gator och låssaspengar blir en bra tisdag efter möte på Arlanda om två timmar. Det är dags att skramla med vapnen i en kamp för överlevnad, jag är taggad och väl förberedd för ännu ett krig. Fortsättning följer i modebranschen, det är svårt att ta död på en gammal handlare.
Om jag nu ska komma i tid så bör jag släppa sargen och kasta mig i bilen. Problemet är nog fysträningen dagen innan match. Det gäller inte bara mig utan alla andra som har ett ansvar mot publik, sponsorer och spelare. Men jag är glad att jag äntligen efter 3 års time out, släpat mig till gymmet och känner mig stark och har förstås match varje dag så jag kan inte välja bästa dagen för fysträning.
Ber till gudarna om frost, kyla och stormvarning, nu är jag förbannat trött på Brittsommar, kantareller och treputtar. Ge mig höst!! Jag drunknar i dunjackor och stickade tröjor.
Slutligen vill jag ge alla i min omgivning ett tack, en kram och mer av min tid.
lördag 8 oktober 2011
tisdag 13 september 2011
Tack för att jag finns!
För tio år sedan, i september, hände något grymt sorgligt. Jag kan ana att du tänker på 11 september, men själv tänker jag och min syrra mer på 15 september och våran mamma som bara fick bli dryga 60, vilket jag också är om dryga 10.
Sorgen och den hjärtslitande saknaden har förstås försvunnit, den var smärtsam och ihållande i 1000 dagar, landande i något kärleksfullt och insiktsfullt och med möjliga möjligheter fortsätter utforskandet av livet hos en flyktig man med intensiv livsglädje och dödsångest sedan 5 årsåldern. Insikten om livstidens futtighet har förföljt min själ och mina drömmar och ger mig daglig panik och orationella utspel, cyniska argumentationer, men även en överdos av ödmjukhet och en stor portion kärlek till min omgivning.
Har precis landat efter två dygn med min pappa på bus/golftour. Jag njuter varje minut av hans närvaro, hans kloka ord, underbara humor och generositet, förutom när han börjar mantra om våra affärer, min rökning eller hans förträffliga hurtighet.
Lagom efter avecen kryper sanningar fram, ni vet… familjedramat kan uttryckas på många sätt och flamma upp, gärna när snapsvisorna tagit slut och berusad självömkande ärlighet sätter fart på den sociala gemenskapen. Nu blev det inte så i Örebro och jag känner att det verkligen avtar med åren i en polarisering av trädet och frukten, tillsammans med insikt om dessas gemensamma existentiella samhörighet och spegelbild av varandra. Livet är ta mig fan helt underbart och jag har världens bästa pappa.
Nu blev det djupt, personligt och lite vemodigt.
Jag kan tala om att det inte är lätt att lägga ribban när man ska skriva en krönika. Det bör fånga ditt intresse, den borde vara lätt personlig, den ska twista och förhoppningsvis leverera ett leende och en liten nick av koncensus. Samtidigt vill jag inte väcka allt för mycket vrede, eller hänga ut folk i min omgivning, så att hat och hotbrev får mig att skaffa lösskägg och skyddad identitet. Jag borde dock tala ur skägget. Det är verkligen så jävla mycket som jag retar mig på, som jag inte förstår hos människor, så mycket saker som någon borde få leverera ett svar på.
Lokalt och globalt. Okey. Vad tycker du om bilderna på TV som visar Khadaffi som pussar och kramar alla världen demokratiska ledare på stadsbesök, fast alla visste att han sprängt plan, varit en tyrann och diktator, skickat scudmisiler över Israel och en minst lika stor terrorist som Bin Laden, visst känns det lite kluvet då, eller va??
Eller dessa förträffliga avtalspensioner inom Landstiget. Vem tycker att det är OK? Vem förstår inte att dom gett varandra, dessa förtroendevalda politiker, denna fantastiska möjlighet till varandra som en riktig ”scratch my back”. Något som vi andra bara kan drömma om.
Eller denna Svädsklova-affären som ingen ifrågasätter eller Ringdahl tar under sin stora lupp. Hur fan kan 19 eller vad det nu är, hektar mark, en hel lantbruksgård med strandtomt, ett dussintal stugor, en restaurang, en camping, en marina, en stor ö, vattentäkter, några badplatser mm säljas för mindre av kommunen än en orenoverad 3:a på Kungsholmen?????
Nu tog vi ett brake…….
gick ner till ”Kossan” och firade Gabriella som fyller 24 i morgon, Crazy Cow är verkligen grymt bra, George, Kenneth och dom andra har verkligen hittat en nivå som bokstavligen ger kvarterskrogen ett namn, maten har klass, miljön är, som du vet, mysig och ”kossig”. Jag ger ”Kossan” 5 spenar, 4 magar och ett stort rååååååm.
Gabby ska ha pre-release på hennes nya EP den17 september på Cocktails & Dreams och en hejdundrande release på Café Opera i oktober. Att se sin dotter på ett affärsmässigt sätt skapa produkten av sig själv och med god insikt förstå hur branschen fungerar och manövrera de hinder som finns på vägen är fantastiskt. Anspråkslös å ena sidan, fullt ställ när det gäller och drömmar som håller på att bli till verklighet ”and the sky is the limit ”. Hon är proffs, hon är grym och hon kommer att stå på scenen på Rosvalla den 3:e mars om hon inte redan har kvalat till Globen. Jag har hört hennes bidrag, hon skrev den i förgår och jag lovar att den fastnar…… förmodligen finns det några hundra i ”Janteland” som önskar motsatsen. Er skiter vi i. GFYS!!
Sommaren kom och gick. Avslutar med en liten luffning. Vi tog Alice och Vilgot på en flyg, tåg, båt och bussluffning genom Italien och färja över till Kroatien. Att låta två 16 åringar få dela rum innan dom riktigt lärt känna varandra var random jeopardy men funka bra.
Några hårda marmorgolv att sova på, ”jugoslaviska” 70-tals färjor, bolognese i Bologna, varma nätter och plump-turneringar när baren var stängd, varvat med paragliding, korallfärgade vikar och mysfrukostar på stora verandan kittar ihop folk. Sommaren var intensiv, sommaren var både Skåne, Berlin och London. Sommaren var student och sol, barn som blev vuxna och började högskolan och gymnasiet. Sommaren var hamnen i Nyköping och grillrace bland vänner. Sommaren var hårt arbete, nya utmaningar och snabbt tempo hos en flyktig man med stor livsglädje.
Tack för att jag finns!
Sorgen och den hjärtslitande saknaden har förstås försvunnit, den var smärtsam och ihållande i 1000 dagar, landande i något kärleksfullt och insiktsfullt och med möjliga möjligheter fortsätter utforskandet av livet hos en flyktig man med intensiv livsglädje och dödsångest sedan 5 årsåldern. Insikten om livstidens futtighet har förföljt min själ och mina drömmar och ger mig daglig panik och orationella utspel, cyniska argumentationer, men även en överdos av ödmjukhet och en stor portion kärlek till min omgivning.
Har precis landat efter två dygn med min pappa på bus/golftour. Jag njuter varje minut av hans närvaro, hans kloka ord, underbara humor och generositet, förutom när han börjar mantra om våra affärer, min rökning eller hans förträffliga hurtighet.
Lagom efter avecen kryper sanningar fram, ni vet… familjedramat kan uttryckas på många sätt och flamma upp, gärna när snapsvisorna tagit slut och berusad självömkande ärlighet sätter fart på den sociala gemenskapen. Nu blev det inte så i Örebro och jag känner att det verkligen avtar med åren i en polarisering av trädet och frukten, tillsammans med insikt om dessas gemensamma existentiella samhörighet och spegelbild av varandra. Livet är ta mig fan helt underbart och jag har världens bästa pappa.
Nu blev det djupt, personligt och lite vemodigt.
Jag kan tala om att det inte är lätt att lägga ribban när man ska skriva en krönika. Det bör fånga ditt intresse, den borde vara lätt personlig, den ska twista och förhoppningsvis leverera ett leende och en liten nick av koncensus. Samtidigt vill jag inte väcka allt för mycket vrede, eller hänga ut folk i min omgivning, så att hat och hotbrev får mig att skaffa lösskägg och skyddad identitet. Jag borde dock tala ur skägget. Det är verkligen så jävla mycket som jag retar mig på, som jag inte förstår hos människor, så mycket saker som någon borde få leverera ett svar på.
Lokalt och globalt. Okey. Vad tycker du om bilderna på TV som visar Khadaffi som pussar och kramar alla världen demokratiska ledare på stadsbesök, fast alla visste att han sprängt plan, varit en tyrann och diktator, skickat scudmisiler över Israel och en minst lika stor terrorist som Bin Laden, visst känns det lite kluvet då, eller va??
Eller dessa förträffliga avtalspensioner inom Landstiget. Vem tycker att det är OK? Vem förstår inte att dom gett varandra, dessa förtroendevalda politiker, denna fantastiska möjlighet till varandra som en riktig ”scratch my back”. Något som vi andra bara kan drömma om.
Eller denna Svädsklova-affären som ingen ifrågasätter eller Ringdahl tar under sin stora lupp. Hur fan kan 19 eller vad det nu är, hektar mark, en hel lantbruksgård med strandtomt, ett dussintal stugor, en restaurang, en camping, en marina, en stor ö, vattentäkter, några badplatser mm säljas för mindre av kommunen än en orenoverad 3:a på Kungsholmen?????
Nu tog vi ett brake…….
gick ner till ”Kossan” och firade Gabriella som fyller 24 i morgon, Crazy Cow är verkligen grymt bra, George, Kenneth och dom andra har verkligen hittat en nivå som bokstavligen ger kvarterskrogen ett namn, maten har klass, miljön är, som du vet, mysig och ”kossig”. Jag ger ”Kossan” 5 spenar, 4 magar och ett stort rååååååm.
Gabby ska ha pre-release på hennes nya EP den17 september på Cocktails & Dreams och en hejdundrande release på Café Opera i oktober. Att se sin dotter på ett affärsmässigt sätt skapa produkten av sig själv och med god insikt förstå hur branschen fungerar och manövrera de hinder som finns på vägen är fantastiskt. Anspråkslös å ena sidan, fullt ställ när det gäller och drömmar som håller på att bli till verklighet ”and the sky is the limit ”. Hon är proffs, hon är grym och hon kommer att stå på scenen på Rosvalla den 3:e mars om hon inte redan har kvalat till Globen. Jag har hört hennes bidrag, hon skrev den i förgår och jag lovar att den fastnar…… förmodligen finns det några hundra i ”Janteland” som önskar motsatsen. Er skiter vi i. GFYS!!
Sommaren kom och gick. Avslutar med en liten luffning. Vi tog Alice och Vilgot på en flyg, tåg, båt och bussluffning genom Italien och färja över till Kroatien. Att låta två 16 åringar få dela rum innan dom riktigt lärt känna varandra var random jeopardy men funka bra.
Några hårda marmorgolv att sova på, ”jugoslaviska” 70-tals färjor, bolognese i Bologna, varma nätter och plump-turneringar när baren var stängd, varvat med paragliding, korallfärgade vikar och mysfrukostar på stora verandan kittar ihop folk. Sommaren var intensiv, sommaren var både Skåne, Berlin och London. Sommaren var student och sol, barn som blev vuxna och började högskolan och gymnasiet. Sommaren var hamnen i Nyköping och grillrace bland vänner. Sommaren var hårt arbete, nya utmaningar och snabbt tempo hos en flyktig man med stor livsglädje.
Tack för att jag finns!
måndag 4 juli 2011
Och sen när låg Pisa på östkusten??
Vem vill läsa om en lista i kronologisk ordning om vad som har och kommer att hända i mitt liv under denna sommaren 2011? Tveksamt
Vem vill läsa om mina räkningar från Vattenfall, banken, eller parkeringsböter? Ingen
Vem vill läsa om fem och en halv timma golf, på en förövrigt trevlig bana på Mälarö, i hällande ösregn, och det hat mot golf och regn som då uppstår? Några få skadeglada jävlar i så fall.
Vem vill läsa om en studentdag med magiskt bra väder, underbart son som visade sina bästa men även sina, för mig, nya (!!) sidor, fantastiska vänner och släktingar, mat och dryck och något ringrostig studentsång?
Vem orkar höra om en midsommar på Jogersö där första passet disco var igång redan efter sillunchen och glada människor, underbar grillbuffé, badtunnor, nattdopp och skoteråkning och om Onepiecegängets poseringar? Varit där, sett det, gjort det.
För några dagar sedan dök dom upp, alla barn. Gabby, Didrik, Josefin, August, Alice och Vilgot.
Hotel Brunnsgatan laddade både med öl, vin och mjölk. Vi bestämde oss för att göra något kul tillsammans mellan kubben, grillningarna, Å-promenader och Spotify. Vi beslutade oss för att spela bangolf. Det enda vi var överens om var att ingen ville spela, att alla uppfattade att denna något innerverande sysselsättning saknar social standard. Sagt och gjort så drog vi oss ner till hamnen. Alice ville inte ens ha boll, Vilgot ville bara spela banor utan uppförsbacke, och August tyckte att 12 hål räckte. Vi mindes tillbaka när det var krig, när varje 7:a fick klubbor och bollar att sprida sig över hela hamnområdet, när gråt och skrik och hot om glassindragning och medlig mellan barnen var en del av spelet och den pedagogiska utvecklingen som vi så snällt ville ge våra barn.
Jag förstår att minnena får oss alla att tveka till detta samkväm.
Modebranschen går kräfta, samtidigt som Janos börjar se ljuset i tunneln. Efter några satans år och mycket vånda så vänder det vi har ömsat vårat skinn, krigat oss tillbaka och upplever den här våren som helt okey men inte bland de bästa. Långa vintrar, snabba vårar och på tok för varmt i maj bidrar till korta säsonger där alla i branschen får panik, då man förstås efter några dåliga säsonger trodde att nu, nu kommer släppet och alla tusen miljoner butiker, fysiska och på webben körde ”all in”. Kunderna jublar över tokreor och låga priser, handlarna gråter och klädföretagens kurser på börsen rasar.
Samtidigt som du förser dig med ett billigt linne och ett par flippflopps, så levereras dunjackor och flanellskjortor till butikerna, själv sitter vi inomhus och köper våren 2012, och våndan är stor över de beslut som ska tas. Hur blir konjunkturerna? Hur blir vädret? Vill man ha jeansshorts nästa är? Ljusa eller mörka? Kommer färgerna bli kontinentalt brända eller vill svensken köra egen palett med säkra starka sommarfärger? Osv. osv. Tusen beslut ska fattas. 100 leverantörer ska besökas med ca 400 plagg i varje kollektion som dessutom har 4-22 färger av varje plagg så blir variablerna gränslöst många och möjligheterna till felköp oändliga .
Det är kul med mode, jag har ett roligt jobb. Sommaren blandas med Stockholm, Köpenhamn, London, Berlin och Barcelona. På morgonen köper jag kanske kostymer och slipsar och framåt kvällen är det sneakers och hoodisar. Tur att man har många personligheter.
Lyckads boka semester till Pisa för hela familjen, insåg när jag var betald och klar att vi skulle till Venedig och att det var veckan efter. Ett antal tusenlappar och 4 tomma flygstolar ger man gärna till underbara Ryanair som tjänar miljarder på att flyga buss.
Nu blir det Kroatien, och jag hoppas att alla kan och vill åka med.
Just nu sitter en halv gratistidning och väntar på att få skicka Succé på tryck, jag är fullkomligt värdelös på tider och deadlines. I två veckor har jag kommit på saker att skriva om som jag nu glömt. Hur som kan jag rekommendera ett antal sommar aktiviteter.
Gästabudet- gå och se
Örstigsnäs-gå o bada
Svamplockningen gå o hämta
Nyköpings festival- gå och lyssna
Typ en festival- gå och chilla
Icebrakers på Rosvalla- gå o njut av hockeyartister
Västerport- kom o fynda
Vallarna-gå o sola o grilla
Annars hoppas jag att Alice har det bra på Peace&Love, att Gabby kommer med till melodifestivalen och kommer att trivas i London, att Vilgot får det bra i Partille, Att Jossie kommer att trivas som arkitekt, att August kommer in på högskolan och att Didrik får bra betalt på Acne. Tack min stora familj för en skön vecka. Tack Irre för att du finns och gör det spännande runt hörnet.
Trevlig sommar.
Vem vill läsa om mina räkningar från Vattenfall, banken, eller parkeringsböter? Ingen
Vem vill läsa om fem och en halv timma golf, på en förövrigt trevlig bana på Mälarö, i hällande ösregn, och det hat mot golf och regn som då uppstår? Några få skadeglada jävlar i så fall.
Vem vill läsa om en studentdag med magiskt bra väder, underbart son som visade sina bästa men även sina, för mig, nya (!!) sidor, fantastiska vänner och släktingar, mat och dryck och något ringrostig studentsång?
Vem orkar höra om en midsommar på Jogersö där första passet disco var igång redan efter sillunchen och glada människor, underbar grillbuffé, badtunnor, nattdopp och skoteråkning och om Onepiecegängets poseringar? Varit där, sett det, gjort det.
För några dagar sedan dök dom upp, alla barn. Gabby, Didrik, Josefin, August, Alice och Vilgot.
Hotel Brunnsgatan laddade både med öl, vin och mjölk. Vi bestämde oss för att göra något kul tillsammans mellan kubben, grillningarna, Å-promenader och Spotify. Vi beslutade oss för att spela bangolf. Det enda vi var överens om var att ingen ville spela, att alla uppfattade att denna något innerverande sysselsättning saknar social standard. Sagt och gjort så drog vi oss ner till hamnen. Alice ville inte ens ha boll, Vilgot ville bara spela banor utan uppförsbacke, och August tyckte att 12 hål räckte. Vi mindes tillbaka när det var krig, när varje 7:a fick klubbor och bollar att sprida sig över hela hamnområdet, när gråt och skrik och hot om glassindragning och medlig mellan barnen var en del av spelet och den pedagogiska utvecklingen som vi så snällt ville ge våra barn.
Jag förstår att minnena får oss alla att tveka till detta samkväm.
Modebranschen går kräfta, samtidigt som Janos börjar se ljuset i tunneln. Efter några satans år och mycket vånda så vänder det vi har ömsat vårat skinn, krigat oss tillbaka och upplever den här våren som helt okey men inte bland de bästa. Långa vintrar, snabba vårar och på tok för varmt i maj bidrar till korta säsonger där alla i branschen får panik, då man förstås efter några dåliga säsonger trodde att nu, nu kommer släppet och alla tusen miljoner butiker, fysiska och på webben körde ”all in”. Kunderna jublar över tokreor och låga priser, handlarna gråter och klädföretagens kurser på börsen rasar.
Samtidigt som du förser dig med ett billigt linne och ett par flippflopps, så levereras dunjackor och flanellskjortor till butikerna, själv sitter vi inomhus och köper våren 2012, och våndan är stor över de beslut som ska tas. Hur blir konjunkturerna? Hur blir vädret? Vill man ha jeansshorts nästa är? Ljusa eller mörka? Kommer färgerna bli kontinentalt brända eller vill svensken köra egen palett med säkra starka sommarfärger? Osv. osv. Tusen beslut ska fattas. 100 leverantörer ska besökas med ca 400 plagg i varje kollektion som dessutom har 4-22 färger av varje plagg så blir variablerna gränslöst många och möjligheterna till felköp oändliga .
Det är kul med mode, jag har ett roligt jobb. Sommaren blandas med Stockholm, Köpenhamn, London, Berlin och Barcelona. På morgonen köper jag kanske kostymer och slipsar och framåt kvällen är det sneakers och hoodisar. Tur att man har många personligheter.
Lyckads boka semester till Pisa för hela familjen, insåg när jag var betald och klar att vi skulle till Venedig och att det var veckan efter. Ett antal tusenlappar och 4 tomma flygstolar ger man gärna till underbara Ryanair som tjänar miljarder på att flyga buss.
Nu blir det Kroatien, och jag hoppas att alla kan och vill åka med.
Just nu sitter en halv gratistidning och väntar på att få skicka Succé på tryck, jag är fullkomligt värdelös på tider och deadlines. I två veckor har jag kommit på saker att skriva om som jag nu glömt. Hur som kan jag rekommendera ett antal sommar aktiviteter.
Gästabudet- gå och se
Örstigsnäs-gå o bada
Svamplockningen gå o hämta
Nyköpings festival- gå och lyssna
Typ en festival- gå och chilla
Icebrakers på Rosvalla- gå o njut av hockeyartister
Västerport- kom o fynda
Vallarna-gå o sola o grilla
Annars hoppas jag att Alice har det bra på Peace&Love, att Gabby kommer med till melodifestivalen och kommer att trivas i London, att Vilgot får det bra i Partille, Att Jossie kommer att trivas som arkitekt, att August kommer in på högskolan och att Didrik får bra betalt på Acne. Tack min stora familj för en skön vecka. Tack Irre för att du finns och gör det spännande runt hörnet.
Trevlig sommar.
fredag 3 juni 2011
Mustaschkvinnor,pundare och kåta par.
Jonnie höll krampaktigt i sin väldigt stora schimpans. Efter 2 år på behandlingshem och 10 år som professionell heroinist längtade han efter sina försakade barn i Lund. Nu hade han packat ner sina ägodelar i krims muckarbag och en 125 liters sopsäck och stod i kön vid avgång 11 på cityterminalen på Stockholms central. Om packningen var ämnad för en lång weekend eller en permanent flytt till Skåne visste han varken då när han uppgivit och förvirrat hade tryckt ner sina blandade persedlar i bag och säck eller när han nu studerade den något utvecklingsstörda medpassageraren som försökte övertyga busschauffören om att få ta med sin katt i bur på bussen till Malmö.
”-Min man bor i Ljusdal, vad ska jag göra med katten? Snälla låt honom få åka med.
-Inga djur i bussen, dessutom är jag allergisk röt chauffören med ett jobbigt och överlägset hånflin på läpparna."
Jonnie blev stressad över situationen, tänk om man inte fick ta med sig gosedjur heller? Apan som han haft på Tidaholm i 18 månader, och på behandlingshemmet i nästan 2 år. Apan som han hade vunnit på Axels-tivoli under en dagpermission i Skövde och sedan den dagen lovat Lova att hon skulle få den i 10 års present. Dom hade inte träffats på snart 4 år och han hoppades att hon skulle uppskatta den även nu när hon fyllde 14.
Det blev inte bättre av att se katten i sin bur stående övergiven utanför bussfönstret. Med sin slitna pundarröst och nervösa ticks vände hans sig till en söt ung tjej framför honom, och harklade fram ett:
”-Fan, hon kan ju inte bara lämna katten, det är ju helt sjukt.” ……
Vi missade 21,45 tåget i tisdags, jag trodde att 22 minuter skulle räcka för att köpa biljetter, även fast biljettmaskinen var trasig och det var 36 nummer före i biljettkassan.
Bussresan som avgick 23.12 bjöd på minst sagt många exotiska inslag.
Festligt, folkligt och fullsatt. En medelålders man som pratade i telefon hela tiden och försökte sälja stulna kontokort, kvinna något utvecklingsstörd och nu mera utan katt, pundare med apa och sopsäck, mustaschkvinnor som åt konstiga maträtter och prasslade i påsar konstant. Ett kåt par som inte kunde vänta till Malmö, 2 unga gangsters som trots att dom hette Mats och Stefan snackade med Fittjabrytning, glad gubbe som var full o luktade piss, barnfamilj från Afrika, hysterisk kvinna som längtade hem samt en halvnormal klädhandlare som ville sova.
Jag köpte nya golfbollar förra veckan, dom bästa, dom kostar lika mycket dussinet som tre kilo svenska kräftor, trots att jag äger femtonhundra helt okey bollar som jag hittat lite här o där. Men dessa duger inte åt en singelhadicapare, man ska inte kunna skylla på materialet. Knappt hundra har tillgång till bagrummet som är låst. I mitt skåp som var olåst har någon snott mina nya Pro V 1. Klart man undrar vad som hänt med moral o etik på den förut förskonade klubben där stöld verkligen inte existerade för 25 år sedan. Tiderna förändras och det gäller min syn också. Jag gick förstås och köpte ett hänglås, ett kombinationslås, men när jag kom till bagrummet för en golfrunda så inser jag att siffrorna är så små så att jag inte ser ett dyft. Stod i en halvtimma för att lyckas få upp låset.
På tal om buss, så åker vi Ryan i morgon, det blir en snabb inköpsresa till London, träffa min bästa kusin som bott i London i 20 år och tanken var förstås också att träffa Gabby som flyttat dit, men hon var tvungen att åka till Sverige för en TV-inspelning. Nu sitter hon bredvid mig och nojar över små hudutslag på armarna och om det kommer att synas i TV. Jag tror inte det.
Jag har kommit över 30 fribiljetter till valfri föreställning av gästabudet i sommar.
Vad skall jag nu göra med dom ? Ska jag ge dom till personalen eller dela ut till kunderna?
Nej jag tänkte köra en galen grej på min blogg i stället och på facebook.
Om man skriver med svart spritpenna varför man älskar gästabudet på regissören Rino Brezinas Vita Hyundai med regnr:SKW 387
så får man 2 fribiljetter till gästabudet.
Villkoret är att man fotar sig tillsammans med det man skrivit och lägger ut det på facebook.
Där ska man sedan tagga mig och även lägga ut bilden på flickr och länka den till mig.
När jag får bilden så skickar jag 2 biljetter. Svårt?
Tanken är att Rinos bil ska bli som ett levande konstverk.
Regissören är tillfrågad och har gett sitt medgivande.
Det här var en liten produktplacering, jag är köpt, alla bloggare o krönikörer får erbjudandet, eller små lobbypassningar från omgivningen. Det gäller att sälja sig dyrt.
”-Min man bor i Ljusdal, vad ska jag göra med katten? Snälla låt honom få åka med.
-Inga djur i bussen, dessutom är jag allergisk röt chauffören med ett jobbigt och överlägset hånflin på läpparna."
Jonnie blev stressad över situationen, tänk om man inte fick ta med sig gosedjur heller? Apan som han haft på Tidaholm i 18 månader, och på behandlingshemmet i nästan 2 år. Apan som han hade vunnit på Axels-tivoli under en dagpermission i Skövde och sedan den dagen lovat Lova att hon skulle få den i 10 års present. Dom hade inte träffats på snart 4 år och han hoppades att hon skulle uppskatta den även nu när hon fyllde 14.
Det blev inte bättre av att se katten i sin bur stående övergiven utanför bussfönstret. Med sin slitna pundarröst och nervösa ticks vände hans sig till en söt ung tjej framför honom, och harklade fram ett:
”-Fan, hon kan ju inte bara lämna katten, det är ju helt sjukt.” ……
Vi missade 21,45 tåget i tisdags, jag trodde att 22 minuter skulle räcka för att köpa biljetter, även fast biljettmaskinen var trasig och det var 36 nummer före i biljettkassan.
Bussresan som avgick 23.12 bjöd på minst sagt många exotiska inslag.
Festligt, folkligt och fullsatt. En medelålders man som pratade i telefon hela tiden och försökte sälja stulna kontokort, kvinna något utvecklingsstörd och nu mera utan katt, pundare med apa och sopsäck, mustaschkvinnor som åt konstiga maträtter och prasslade i påsar konstant. Ett kåt par som inte kunde vänta till Malmö, 2 unga gangsters som trots att dom hette Mats och Stefan snackade med Fittjabrytning, glad gubbe som var full o luktade piss, barnfamilj från Afrika, hysterisk kvinna som längtade hem samt en halvnormal klädhandlare som ville sova.
Jag köpte nya golfbollar förra veckan, dom bästa, dom kostar lika mycket dussinet som tre kilo svenska kräftor, trots att jag äger femtonhundra helt okey bollar som jag hittat lite här o där. Men dessa duger inte åt en singelhadicapare, man ska inte kunna skylla på materialet. Knappt hundra har tillgång till bagrummet som är låst. I mitt skåp som var olåst har någon snott mina nya Pro V 1. Klart man undrar vad som hänt med moral o etik på den förut förskonade klubben där stöld verkligen inte existerade för 25 år sedan. Tiderna förändras och det gäller min syn också. Jag gick förstås och köpte ett hänglås, ett kombinationslås, men när jag kom till bagrummet för en golfrunda så inser jag att siffrorna är så små så att jag inte ser ett dyft. Stod i en halvtimma för att lyckas få upp låset.
På tal om buss, så åker vi Ryan i morgon, det blir en snabb inköpsresa till London, träffa min bästa kusin som bott i London i 20 år och tanken var förstås också att träffa Gabby som flyttat dit, men hon var tvungen att åka till Sverige för en TV-inspelning. Nu sitter hon bredvid mig och nojar över små hudutslag på armarna och om det kommer att synas i TV. Jag tror inte det.
Jag har kommit över 30 fribiljetter till valfri föreställning av gästabudet i sommar.
Vad skall jag nu göra med dom ? Ska jag ge dom till personalen eller dela ut till kunderna?
Nej jag tänkte köra en galen grej på min blogg i stället och på facebook.
Om man skriver med svart spritpenna varför man älskar gästabudet på regissören Rino Brezinas Vita Hyundai med regnr:SKW 387
så får man 2 fribiljetter till gästabudet.
Villkoret är att man fotar sig tillsammans med det man skrivit och lägger ut det på facebook.
Där ska man sedan tagga mig och även lägga ut bilden på flickr och länka den till mig.
När jag får bilden så skickar jag 2 biljetter. Svårt?
Tanken är att Rinos bil ska bli som ett levande konstverk.
Regissören är tillfrågad och har gett sitt medgivande.
Det här var en liten produktplacering, jag är köpt, alla bloggare o krönikörer får erbjudandet, eller små lobbypassningar från omgivningen. Det gäller att sälja sig dyrt.
söndag 29 maj 2011
Jag har kommit över 30 fribiljetter till valfri föreställning av gästabudet i sommar.
Vad skall jag nu göra med dom ? Ska jag ge dom till personalen eller dela ut till kunderna?
Nej jag tänkte köra en galen grej på min blogg i stället och på facebook.
Om man skriver med svart spritpenna varför man älskar gästabudet på regissören Rino Brezinas Vita Hyundai med regnr:SKW 387
så får man 2 fribiljetter till gästabudet.
Villkoret är att man fotar sig tillsammans med det man skrivit och lägger ut det på facebook.
Där ska man sedan tagga Janne och även lägga ut bilden på flickr och länka den till Janne.
När jag får bilden så skickar jag 2 biljetter.
Svårt?
Tanken är att Rinos bil ska bli som ett levande konstverk.
J
Vad skall jag nu göra med dom ? Ska jag ge dom till personalen eller dela ut till kunderna?
Nej jag tänkte köra en galen grej på min blogg i stället och på facebook.
Om man skriver med svart spritpenna varför man älskar gästabudet på regissören Rino Brezinas Vita Hyundai med regnr:SKW 387
så får man 2 fribiljetter till gästabudet.
Villkoret är att man fotar sig tillsammans med det man skrivit och lägger ut det på facebook.
Där ska man sedan tagga Janne och även lägga ut bilden på flickr och länka den till Janne.
När jag får bilden så skickar jag 2 biljetter.
Svårt?
Tanken är att Rinos bil ska bli som ett levande konstverk.
J
torsdag 12 maj 2011
Sluta "FLUNDRA" mig!!!
Den långa, varma och underbara påskhelgen i Skåne/Danmark avslutades med ett blodbad på Brunnsgatan vid 21 tiden efter en alldeles för köig hemfärd under annandagen.
En fruktat vass Global kökskniv i japanskt stål, som efter den vanliga ”snackis”-vandringen blev till ett Samurajsvärd, som mer eller mindre styckat Irre i två delar, låg snällt i sin ask och flinade. Snart skulle den åtminstone skära av ett halvt finger och en mycket pulserande artär på pekfingrets knoge.
Det bästa med vassa knivar är att snittet blir minst sagt kirurgiskt och att både smärta och insikt kommer när golvet fyllts med blod. Eh, vad har hänt? Det är blod överallt, jag måste nog ha skadat mig. Jag föreslog tryckförband och högt läge av den skadade lemmen, men offret insisterade om rask transport till akutmottagningen på Nyköpings lasarett. Har varit där, tar lång tid, är tråkigt och läskigt. Men men.............
Femochenhalv (5,5) timmar senare var fingret ihopsytt.
Dom hade mycket att göra, sa dom. Det har dom alltid på akuten i Nyköping. Jag har aldrig varit med om snabbare behandling än 4 timmar. Det kallas underbemanning.
Väntsalen kallas 80-tal. Jag hoppar inte på de underbemannade teamet, men jag har några förslag:
Se er gärna som hjältar och de samariter som ni är, ni som jobbar inom landstinget och gör så gott ni kan, se alla stackare som kommer som kunder och ge dom full uppmärksamhet.
När kunden kommer in och tar sin lilla nummerlapp och håller på att förblöda kanske någon ska stå i luckan och ta emot, så att man slipper bloda ner hela golvet och vänta i 10 minuter innan någon har tid att skriva in patienten.
Gör något åt loungen, en väntsal där man ska behöva sitta i 3 timmar, borde kunna erbjuda en soffa att vila i och några bekväma fåtöljer, kanske kan man ha en kaffemaskin, lite frukt och några servetter vare sig man behöver torka tårarna, blod eller snyta en snorig näsa. Jag bryr mig inte om färgval på väggar och möbler, men ljusblått och terrakotta är varken snyggt tillsammans eller var för sig inte nu och inte 1982 när det bestämdes vilka färger man skulle förse denna deprimerande lokal med.
Om kunden får vänta mer än 30 minuter bör man komma ut emellan åt och fråga hur man mår eller kontrollera om man behöver bära bort ett lik eller två.
Anställ mer folk, har hört talas om bakjour, att man kan ringa in fler om det behövs och råkar komma tre ambulanser och ett halvt dussin fler samtidigt. Svaret kan vi: - Inte mitt bord, inga resurser, skyll inte på oss, vi gör så gott vi kan , budget, underskott, Eskilstuna, Stockholm tjänstemän, chefen, politiker osv. osv. bla bla bla bla bla
Inom den privata sektorn pratar man effektivitet, kundnöjdhet, konkurrensanalys, resurssäkring, flöden, produktionskapacitet, och vad hur och till vem man levererar. Inom vården pratar man managed care och points of service men det verkar som allt går ut på att kunden inte är i fokus och att besparingarna drabbar den som man lever av mest.
Jag är ingen större anhängare till fullständig privatisering av sjukvård eller skolor, men jag försäkrar att konkurrens stimulerar alla och att akutmottagningen skulle behöva lyfta sig mer än en meter om det fanns alternativa mottagningar där man blev snabbt och modernt behandlad.
Hur som helst var det en dryg natt på akuten. Det kan man inte säga att det var på Ambrosia
på valborg. ”Spill the wine” såg o hörde vi på Träffen 82 och det var ungefär samma personer då som nu, samma ginotonic och samma fladder på dansgolvet, som om tiden stod stilla, som vi inte vuxit upp som om glorian fortfarande satt kvar, men kanske lite på sniskan,.. banne mig.
Har renoverat 5 lägenheter senaste halvåret, ibland blir jag så trött på mig själv och alla nya projekt som jag drar igång. Jag hinner inte, lovar för mycket och blir bara en irriterad köttig massa som springer runt min egen axel. Nu är det bara slutet kvar och sedan plockar vi ner en ny boll.
Vi pratade Per Moberg igår i bubbelpoolen efter en trevlig och god dubbelmiddag Nyköping/Oxelösund. Han är verkligen en dubbelfjant som pratar om sig själv i tredje person och svinar runt som om han ägde världen. Jag har ögonvittnen och goda belägg för mina påståenden. Den mannen saknar självdistans jag lovar.
Snart flyttar dottern till London och sonen tar studenten, det är underbart med vuxna barn som man kan fortsätta älska, fostra och sponsra när man själv vill. Curlig kräver en viss rehab-tid och ska inte vänjas av för fort. Det verkar vi vara helt överens om, skönt när man kan prata samma språk. När det gäller Sören så vill han varken bli curlad, eller pratar samma språk, vi förstår varandra, men han klarar sig verkligen bra själv där borta på Cambridge. Vissa barn behöver man inte oroa sig för, och dom flesta barn blir kloka med åren och klarar sig själva.
Stavve till Skafferiet, Nettan öppnar tapas, Cilla tar över Hamnmagasinet, Karin får kanske stänga sitt Café Krogen, Erik står på slottet, La Luna har blivit indiskt, Tellus vet man inget om, gamla Lotsen är till salu, Angus Steakhouse är stängt, Det svänger i restaurangbranschen, och jag står för vad jag lova. Jag kommer aldrig öppna krog norr om Trelleborg och aldrig mer en klädaffär norr om Barcelona.
Hade en lite dispyt, kände mig kränkt, tillplattad samt skapligt låg och kippade dessutom efter luft. Fann mig snabbt och myntade ett nytt ord. Det är verkligen retoriskt.
”– OK , jag ger mig, men sluta ”FLUNDRA” mig så förbannat.”
En fruktat vass Global kökskniv i japanskt stål, som efter den vanliga ”snackis”-vandringen blev till ett Samurajsvärd, som mer eller mindre styckat Irre i två delar, låg snällt i sin ask och flinade. Snart skulle den åtminstone skära av ett halvt finger och en mycket pulserande artär på pekfingrets knoge.
Det bästa med vassa knivar är att snittet blir minst sagt kirurgiskt och att både smärta och insikt kommer när golvet fyllts med blod. Eh, vad har hänt? Det är blod överallt, jag måste nog ha skadat mig. Jag föreslog tryckförband och högt läge av den skadade lemmen, men offret insisterade om rask transport till akutmottagningen på Nyköpings lasarett. Har varit där, tar lång tid, är tråkigt och läskigt. Men men.............
Femochenhalv (5,5) timmar senare var fingret ihopsytt.
Dom hade mycket att göra, sa dom. Det har dom alltid på akuten i Nyköping. Jag har aldrig varit med om snabbare behandling än 4 timmar. Det kallas underbemanning.
Väntsalen kallas 80-tal. Jag hoppar inte på de underbemannade teamet, men jag har några förslag:
Se er gärna som hjältar och de samariter som ni är, ni som jobbar inom landstinget och gör så gott ni kan, se alla stackare som kommer som kunder och ge dom full uppmärksamhet.
När kunden kommer in och tar sin lilla nummerlapp och håller på att förblöda kanske någon ska stå i luckan och ta emot, så att man slipper bloda ner hela golvet och vänta i 10 minuter innan någon har tid att skriva in patienten.
Gör något åt loungen, en väntsal där man ska behöva sitta i 3 timmar, borde kunna erbjuda en soffa att vila i och några bekväma fåtöljer, kanske kan man ha en kaffemaskin, lite frukt och några servetter vare sig man behöver torka tårarna, blod eller snyta en snorig näsa. Jag bryr mig inte om färgval på väggar och möbler, men ljusblått och terrakotta är varken snyggt tillsammans eller var för sig inte nu och inte 1982 när det bestämdes vilka färger man skulle förse denna deprimerande lokal med.
Om kunden får vänta mer än 30 minuter bör man komma ut emellan åt och fråga hur man mår eller kontrollera om man behöver bära bort ett lik eller två.
Anställ mer folk, har hört talas om bakjour, att man kan ringa in fler om det behövs och råkar komma tre ambulanser och ett halvt dussin fler samtidigt. Svaret kan vi: - Inte mitt bord, inga resurser, skyll inte på oss, vi gör så gott vi kan , budget, underskott, Eskilstuna, Stockholm tjänstemän, chefen, politiker osv. osv. bla bla bla bla bla
Inom den privata sektorn pratar man effektivitet, kundnöjdhet, konkurrensanalys, resurssäkring, flöden, produktionskapacitet, och vad hur och till vem man levererar. Inom vården pratar man managed care och points of service men det verkar som allt går ut på att kunden inte är i fokus och att besparingarna drabbar den som man lever av mest.
Jag är ingen större anhängare till fullständig privatisering av sjukvård eller skolor, men jag försäkrar att konkurrens stimulerar alla och att akutmottagningen skulle behöva lyfta sig mer än en meter om det fanns alternativa mottagningar där man blev snabbt och modernt behandlad.
Hur som helst var det en dryg natt på akuten. Det kan man inte säga att det var på Ambrosia
på valborg. ”Spill the wine” såg o hörde vi på Träffen 82 och det var ungefär samma personer då som nu, samma ginotonic och samma fladder på dansgolvet, som om tiden stod stilla, som vi inte vuxit upp som om glorian fortfarande satt kvar, men kanske lite på sniskan,.. banne mig.
Har renoverat 5 lägenheter senaste halvåret, ibland blir jag så trött på mig själv och alla nya projekt som jag drar igång. Jag hinner inte, lovar för mycket och blir bara en irriterad köttig massa som springer runt min egen axel. Nu är det bara slutet kvar och sedan plockar vi ner en ny boll.
Vi pratade Per Moberg igår i bubbelpoolen efter en trevlig och god dubbelmiddag Nyköping/Oxelösund. Han är verkligen en dubbelfjant som pratar om sig själv i tredje person och svinar runt som om han ägde världen. Jag har ögonvittnen och goda belägg för mina påståenden. Den mannen saknar självdistans jag lovar.
Snart flyttar dottern till London och sonen tar studenten, det är underbart med vuxna barn som man kan fortsätta älska, fostra och sponsra när man själv vill. Curlig kräver en viss rehab-tid och ska inte vänjas av för fort. Det verkar vi vara helt överens om, skönt när man kan prata samma språk. När det gäller Sören så vill han varken bli curlad, eller pratar samma språk, vi förstår varandra, men han klarar sig verkligen bra själv där borta på Cambridge. Vissa barn behöver man inte oroa sig för, och dom flesta barn blir kloka med åren och klarar sig själva.
Stavve till Skafferiet, Nettan öppnar tapas, Cilla tar över Hamnmagasinet, Karin får kanske stänga sitt Café Krogen, Erik står på slottet, La Luna har blivit indiskt, Tellus vet man inget om, gamla Lotsen är till salu, Angus Steakhouse är stängt, Det svänger i restaurangbranschen, och jag står för vad jag lova. Jag kommer aldrig öppna krog norr om Trelleborg och aldrig mer en klädaffär norr om Barcelona.
Hade en lite dispyt, kände mig kränkt, tillplattad samt skapligt låg och kippade dessutom efter luft. Fann mig snabbt och myntade ett nytt ord. Det är verkligen retoriskt.
”– OK , jag ger mig, men sluta ”FLUNDRA” mig så förbannat.”
tisdag 19 april 2011
Living in Stockholm-Skavsta
Nyköping är nästan Stockholm, åtminstone tycker våra politiker och tjänstemän här hemma i ankdammen det. Till och med vår lågprisflygplats som idag är tredje störst i Sverige heter Stockholm-Skavsta och skulle vi själva vilja sätta en geografisk etikett och tillhörighet så är vi nog mer Mälardals-bor än sörmlääääääningar.
”-I live in Stockholm-Skavsta, just 3 stations from Downtown with the shuttle bus och less then an hour by pendeltåg.
”-We have a Castle and Nyköping was the Capitol of Sweden eight hundred years ago.”
Slottet är mer som en ruin och brändes ner av ryssarna på 1700-talet och kallas Nyköpingshus och har förstås sina anor och sin blodiga historia, men nå´t jävla slott det kan man inte påstå att det är.
BO I NYKÖPING!! Ja för de fåtal av er som läser det här som har sett en tunnelbanestation från insidan och inte åker Range Rover, vet säkert vad jag pratar om. Men för er alla andra ni som inte har månadskort på SL, så handlar det om vår lilla stads satsning på att få stressade stockholmare att inse fördelen att bo småskaligt och tryggt.
Bo i Nyköping-kampanjen körs på storbild i tunnelbanan och på Centralstationen och i en o annan spårvagn några veckor om året. Där visas lattemammor och sörmländsk arkipelag, glada barn på McDonald’s och hundar som skuttar i skogen. Här finns trygghet, småskalighet och pittoreska mötesplatser och sevärdheter.
’Sedan bjuds man ner antingen med buss eller egen bil för guidning under timeshare aktiga förhållanden, där man hjärntvättas med bilden av Nyköpings förträfflighet och förmodligen blir man bjuden på hembakt, får åka rutschkana (barnen alltså), och gå Å-promenaden, där man städat bort de värsta A-lagarna på parkbänkarna och cyklar som kastats i ån.
Men man har fler ess i ärmen. Nya Nyköping, förstå själv, denna nya köping, stoltseras faktiskt med någon ännu nyare. Vad kan det månde vara?
Ett bostadsområde nära vattnet, ooooooh, en sport och events område med 2 ( TVÅ!!) ishallar och TRE (Three ) artificial footballfeilds or konstgräs so to say och vidare kan alla nya nyköpingsbor i nya Nyköping nyanserat konstatera att this is not Hammarbysjöstad, this is not mysiga Trosa, this is not Värmdö, this is a little håla som gud glömt i det stora sammanhanget, även fast jag, om jag får skriva mer på denna eminenta plats, kommer att vara en stor ambassadör för min egen hemstad den stolta residents staden Nyköping, som trots allt har sin charm.
Eller som min far säger:
”-Varför ska dom locka hit fler folk, det blir bara trångt och stökigt, det är bra som det är.”
Bo i Nyköpingskampanjen har gett goda resultat, tycker dom som bestämmer, Nyköping har den högsta inflyttningen i region östra Sörmland, förutom Trosa, Gnesta och Järna. Men där har dom varken Mc Donalds, Slottsruiner eller Stadshus i italiensk marmor.
Min anknytning till Stockholm är större än man tror, 40 % av dem som jag växte upp med, bor i Stockholm, min mamma föddes och växte upp i Stockholm, min morbror, morfar och en drös kusiner är eller var stockholmare. Själv bodde vi på Skånegatan mellan min kryp och lära gå period typ. Min äldsta dotter blev stockholmare för 4 år sedan, visserligen bor hon i Traneberg, som måste betecknas som något liknade som att bo i Stenkulla här hemma i New York (Ny-Köping) .
Familjen har alltid haft någon eller några lägenheter i Stockholm, där vi alla bott i under perioder i våra liv. Senast bodde min syster Elin där, i Traneberg alltså, tills hon blev sambo och flyttade till Scheelegatan, men dom letar större nu !! Hon är klar med sin examen på Konstfack, hon gifte sig i somras och har passerat 30. Undrar vad hon planerar just nu????
Det roliga eller tråkiga med närheten till ”Stan”, är förstås att, även fast jag själv är uppe och jobbar ett par, tre dagar i veckan, så hinner man varken träffa släkt eller vänner, mer än om dom bodde kvar här hemma i Nyköping. Man hinner inte mycket mer än snabbt upp, några timslånga möten, den underbara Essingeleden och raskt in i min butik i Skärholmen. Ja Skärholmen ligger precis vid Kungens kurva, du vet där det där stora möbelvaruhuset ligger, där på andra sidan ligger ett av nordens största köpcentrum.
Skärholmen är inte Stockholm.
”-I live in Stockholm-Skavsta, just 3 stations from Downtown with the shuttle bus och less then an hour by pendeltåg.
”-We have a Castle and Nyköping was the Capitol of Sweden eight hundred years ago.”
Slottet är mer som en ruin och brändes ner av ryssarna på 1700-talet och kallas Nyköpingshus och har förstås sina anor och sin blodiga historia, men nå´t jävla slott det kan man inte påstå att det är.
BO I NYKÖPING!! Ja för de fåtal av er som läser det här som har sett en tunnelbanestation från insidan och inte åker Range Rover, vet säkert vad jag pratar om. Men för er alla andra ni som inte har månadskort på SL, så handlar det om vår lilla stads satsning på att få stressade stockholmare att inse fördelen att bo småskaligt och tryggt.
Bo i Nyköping-kampanjen körs på storbild i tunnelbanan och på Centralstationen och i en o annan spårvagn några veckor om året. Där visas lattemammor och sörmländsk arkipelag, glada barn på McDonald’s och hundar som skuttar i skogen. Här finns trygghet, småskalighet och pittoreska mötesplatser och sevärdheter.
’Sedan bjuds man ner antingen med buss eller egen bil för guidning under timeshare aktiga förhållanden, där man hjärntvättas med bilden av Nyköpings förträfflighet och förmodligen blir man bjuden på hembakt, får åka rutschkana (barnen alltså), och gå Å-promenaden, där man städat bort de värsta A-lagarna på parkbänkarna och cyklar som kastats i ån.
Men man har fler ess i ärmen. Nya Nyköping, förstå själv, denna nya köping, stoltseras faktiskt med någon ännu nyare. Vad kan det månde vara?
Ett bostadsområde nära vattnet, ooooooh, en sport och events område med 2 ( TVÅ!!) ishallar och TRE (Three ) artificial footballfeilds or konstgräs so to say och vidare kan alla nya nyköpingsbor i nya Nyköping nyanserat konstatera att this is not Hammarbysjöstad, this is not mysiga Trosa, this is not Värmdö, this is a little håla som gud glömt i det stora sammanhanget, även fast jag, om jag får skriva mer på denna eminenta plats, kommer att vara en stor ambassadör för min egen hemstad den stolta residents staden Nyköping, som trots allt har sin charm.
Eller som min far säger:
”-Varför ska dom locka hit fler folk, det blir bara trångt och stökigt, det är bra som det är.”
Bo i Nyköpingskampanjen har gett goda resultat, tycker dom som bestämmer, Nyköping har den högsta inflyttningen i region östra Sörmland, förutom Trosa, Gnesta och Järna. Men där har dom varken Mc Donalds, Slottsruiner eller Stadshus i italiensk marmor.
Min anknytning till Stockholm är större än man tror, 40 % av dem som jag växte upp med, bor i Stockholm, min mamma föddes och växte upp i Stockholm, min morbror, morfar och en drös kusiner är eller var stockholmare. Själv bodde vi på Skånegatan mellan min kryp och lära gå period typ. Min äldsta dotter blev stockholmare för 4 år sedan, visserligen bor hon i Traneberg, som måste betecknas som något liknade som att bo i Stenkulla här hemma i New York (Ny-Köping) .
Familjen har alltid haft någon eller några lägenheter i Stockholm, där vi alla bott i under perioder i våra liv. Senast bodde min syster Elin där, i Traneberg alltså, tills hon blev sambo och flyttade till Scheelegatan, men dom letar större nu !! Hon är klar med sin examen på Konstfack, hon gifte sig i somras och har passerat 30. Undrar vad hon planerar just nu????
Det roliga eller tråkiga med närheten till ”Stan”, är förstås att, även fast jag själv är uppe och jobbar ett par, tre dagar i veckan, så hinner man varken träffa släkt eller vänner, mer än om dom bodde kvar här hemma i Nyköping. Man hinner inte mycket mer än snabbt upp, några timslånga möten, den underbara Essingeleden och raskt in i min butik i Skärholmen. Ja Skärholmen ligger precis vid Kungens kurva, du vet där det där stora möbelvaruhuset ligger, där på andra sidan ligger ett av nordens största köpcentrum.
Skärholmen är inte Stockholm.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)