Min farfar dog när han var 57 och morsan fick med nöd och näppe uppleva sina
60. Folk dör som flugor nu förtiden. Annat var det förr….
Trots ungt sinne, ännu yngre sambo, nyss
40 rent mentalt och skönt chill med junisarna
på jobbet upplever jag att jag
befinner mig på upploppet, spurtrakan,
sista slicket på glassen, Ropsten, ja du fattar,
statistiken talar emot mig. Jag kommer
inte sitta i gungstol, med barnbarnsbarn
närvarande i mitt frånvarande, närmare
100 än döden. Träffa någon gammal
Susanne från förr, hålla handen och spela
bowling på Wii. Gråta av sentimentalitet,
suga kanelbulle och lukta urin. Eller är det
liklukt man känner när virkade dukar, dött
hår och lösgommar blandas med medicinlådor,
hastofflor och jämmer?
vad det är för liten figur
som sitter i mitt knä, är
det min fru måhända
”När man är en glad pensionär”… sjöng
Sigge Fürst innan maten serverades i plastlådor
och liggsåren var uppfunna. Det är
inte lätt att bli gammal och då menar jag
inte 47, snarare 97 vilket inte är ovanligt
idag. Blir man 60 har man 50% chans att
bli 70, blir man 70 är det också fifty-fifty till
80 ljus i tårtan. Sen är det som lotto. Framför
allt efter 83, då är det svårt att teckna
livförsäkring, ta körkort, ligga med tjejer,
göra bakåtvolt från 5an och hoppa över
2 meter i höjd vare sig du är kvinna eller
man. Man får vara glad om man orkar
upp från sängen utan sån där metallpinne
à la hävstång uppsatt i taket eller pallar
byta kanal på TV:n. Man får hitta andra
glädjeämnen, gråta sentimentalt, suga
kanelbulle, hasa, smörja liggsår, jämra sig
och undra vad det är för liten figur som
sitter i mitt knä, är det min fru måhända.
Man börjar
prata bebisspråk
Man börjar prata bebisspråk, dräglar,
pekar på saker, ler som ett sätt att säga:
– mår bra nu, får sura uppstötningar, sover,
sover ännu mer, vilar middag, vaknar med
kiss i blöjan, kan inte byta själv, äter mycket
piller (högkostnadsskydd).
Kompott av katrinplommon äts bara
av personer som matas med sked, som inte
kan protestera mer än genom att låta den
bruna sura sörjan rinna ner för hakan och
grimasera illa.
Vem fan uppfann
skiten?
– Ät nu lilla Jan, det är gottigottgott med
kompottipotti. Vem fan uppfann skiten?
Och Gud skapade den åttonde dagen, lite
småbakis, katrinplommon, lever och bruna
bönor. Jippie, karl’n har ju humor.
GUD sa och skrattade:
– Adam, vissa saker kan man inte välja
själv, vare sig man är en ängel eller människa,
ta en slev av livet, njut av stunden
och lär dig älska även kompott av katrinplommon.”
Och AdAm bet i katrinplommonet, tuggade
det till en geggig boll, placerade bajset i
handen och räckte över till Eva.
– Här min älskling, ät av vad vår
herre skänkt oss. Kompott!
(Eva: förväntansfull kåt blick, lycka, puritansk
kroppshållning, halvöppen mun)
– Åh, Adam, så fantastiskt, ska vi inte
vänta tills efter maten? Jag har kokat lite
bruna bönor.
(Adam: Kärleksfull, sprängfylld pung, hungrig för
första gången)
– Min Eva, låt oss äta lever istället, vi
stuvar den i kokt blod.
Adam riktar blickarna mot gud.
– O, vad gör en ängel som jag så långt
från himlen?
(Gud: svårt att hålla sig för skratt)
– Du hade lite tid över och är bara där
för att sprida lite glädje.
Att drA någrA känslOprylAr med en
smart, vacker och trevlig kvinna med humor
har aldrig varit lätt for mig. Kanske
blir det bättre efter 80, man har ju
hela livet framför sig, trots att man är en
ängel så långt från himlen så finns det
fortfarande lite tid över för att sprida lite
glädje runt på jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar