För tio år sedan, i september, hände något grymt sorgligt. Jag kan ana att du tänker på 11 september, men själv tänker jag och min syrra mer på 15 september och våran mamma som bara fick bli dryga 60, vilket jag också är om dryga 10.
Sorgen och den hjärtslitande saknaden har förstås försvunnit, den var smärtsam och ihållande i 1000 dagar, landande i något kärleksfullt och insiktsfullt och med möjliga möjligheter fortsätter utforskandet av livet hos en flyktig man med intensiv livsglädje och dödsångest sedan 5 årsåldern. Insikten om livstidens futtighet har förföljt min själ och mina drömmar och ger mig daglig panik och orationella utspel, cyniska argumentationer, men även en överdos av ödmjukhet och en stor portion kärlek till min omgivning.
Har precis landat efter två dygn med min pappa på bus/golftour. Jag njuter varje minut av hans närvaro, hans kloka ord, underbara humor och generositet, förutom när han börjar mantra om våra affärer, min rökning eller hans förträffliga hurtighet.
Lagom efter avecen kryper sanningar fram, ni vet… familjedramat kan uttryckas på många sätt och flamma upp, gärna när snapsvisorna tagit slut och berusad självömkande ärlighet sätter fart på den sociala gemenskapen. Nu blev det inte så i Örebro och jag känner att det verkligen avtar med åren i en polarisering av trädet och frukten, tillsammans med insikt om dessas gemensamma existentiella samhörighet och spegelbild av varandra. Livet är ta mig fan helt underbart och jag har världens bästa pappa.
Nu blev det djupt, personligt och lite vemodigt.
Jag kan tala om att det inte är lätt att lägga ribban när man ska skriva en krönika. Det bör fånga ditt intresse, den borde vara lätt personlig, den ska twista och förhoppningsvis leverera ett leende och en liten nick av koncensus. Samtidigt vill jag inte väcka allt för mycket vrede, eller hänga ut folk i min omgivning, så att hat och hotbrev får mig att skaffa lösskägg och skyddad identitet. Jag borde dock tala ur skägget. Det är verkligen så jävla mycket som jag retar mig på, som jag inte förstår hos människor, så mycket saker som någon borde få leverera ett svar på.
Lokalt och globalt. Okey. Vad tycker du om bilderna på TV som visar Khadaffi som pussar och kramar alla världen demokratiska ledare på stadsbesök, fast alla visste att han sprängt plan, varit en tyrann och diktator, skickat scudmisiler över Israel och en minst lika stor terrorist som Bin Laden, visst känns det lite kluvet då, eller va??
Eller dessa förträffliga avtalspensioner inom Landstiget. Vem tycker att det är OK? Vem förstår inte att dom gett varandra, dessa förtroendevalda politiker, denna fantastiska möjlighet till varandra som en riktig ”scratch my back”. Något som vi andra bara kan drömma om.
Eller denna Svädsklova-affären som ingen ifrågasätter eller Ringdahl tar under sin stora lupp. Hur fan kan 19 eller vad det nu är, hektar mark, en hel lantbruksgård med strandtomt, ett dussintal stugor, en restaurang, en camping, en marina, en stor ö, vattentäkter, några badplatser mm säljas för mindre av kommunen än en orenoverad 3:a på Kungsholmen?????
Nu tog vi ett brake…….
gick ner till ”Kossan” och firade Gabriella som fyller 24 i morgon, Crazy Cow är verkligen grymt bra, George, Kenneth och dom andra har verkligen hittat en nivå som bokstavligen ger kvarterskrogen ett namn, maten har klass, miljön är, som du vet, mysig och ”kossig”. Jag ger ”Kossan” 5 spenar, 4 magar och ett stort rååååååm.
Gabby ska ha pre-release på hennes nya EP den17 september på Cocktails & Dreams och en hejdundrande release på Café Opera i oktober. Att se sin dotter på ett affärsmässigt sätt skapa produkten av sig själv och med god insikt förstå hur branschen fungerar och manövrera de hinder som finns på vägen är fantastiskt. Anspråkslös å ena sidan, fullt ställ när det gäller och drömmar som håller på att bli till verklighet ”and the sky is the limit ”. Hon är proffs, hon är grym och hon kommer att stå på scenen på Rosvalla den 3:e mars om hon inte redan har kvalat till Globen. Jag har hört hennes bidrag, hon skrev den i förgår och jag lovar att den fastnar…… förmodligen finns det några hundra i ”Janteland” som önskar motsatsen. Er skiter vi i. GFYS!!
Sommaren kom och gick. Avslutar med en liten luffning. Vi tog Alice och Vilgot på en flyg, tåg, båt och bussluffning genom Italien och färja över till Kroatien. Att låta två 16 åringar få dela rum innan dom riktigt lärt känna varandra var random jeopardy men funka bra.
Några hårda marmorgolv att sova på, ”jugoslaviska” 70-tals färjor, bolognese i Bologna, varma nätter och plump-turneringar när baren var stängd, varvat med paragliding, korallfärgade vikar och mysfrukostar på stora verandan kittar ihop folk. Sommaren var intensiv, sommaren var både Skåne, Berlin och London. Sommaren var student och sol, barn som blev vuxna och började högskolan och gymnasiet. Sommaren var hamnen i Nyköping och grillrace bland vänner. Sommaren var hårt arbete, nya utmaningar och snabbt tempo hos en flyktig man med stor livsglädje.
Tack för att jag finns!
