Den sista festen. krönika jan10

Det hela började med en mycket trevlig 50-årsfest,
och avslutades med ett hejdundrande
bröllop à LasVegas. Den sista festen.
På Hjorten. I fredags. Med chefredaktören
i huvudrollen. Gresse höll ett 28 minuters tal,
spontant och direkt från
hjärtat, som strax därefter slogs av Sonken som snackade på
i 34 minuter då han
hyllade minst sagt ingående. Vilka sköna artister.
Själv höll jag tal i 16 oförberedda
minuter, jag hade nämligen skrivit en text till
”varmkorvboogie” men glömt
den hemma på köksbordet. Den kommer här:
”Det bor ett sportfån i staden, o han har känt
Björn Borg. Nu var han långt över hundra och
han hade sorg. Han gilla inte sin mage o han höll
inte på gnage. Nu e de ingen som klage för han har
gett frugan en mage. Daladansen, han tog chansen,
vilken man’sen. Barnvagnsboogie.”
Allt var sig likt, man blir liksom en
kloning mellan kalv på grönbete, Travolta
och Nils Poppe på dansgolvet, men det
är kul och svettigt. De 40-åriga tanterna
blir lika snygga, smala och attraktiva som
på 80-talet. Tiden har stannat, natten är
ung (i sinnet).
Pelle Mårts höll sista talet och avrundade
med att slita fram en lapp och informerade
om att han hade ett godkännande
som vigselförrättare, och nu skulle det bli
bröllop...
Ja, den mannen kan verkligen chocka,
Dala alltså. Tredje gången gillt för Leif-
Erik, och de såg både nervösa och lyckliga
ut.
1969 träffade jag Leif-Erik Dahlström
första gången. En mörk lite överviktig kille
i 9-årsåldern som lyckade få hela Sporthallen
att låta som ståplats på Söderstadion i
ramsan ”DALA” KLAPP KLAPP KLAPP;
”DALA” KLAPP KLAPP KLAPP.
en liten tumme i
ögat på makten och
monopolblaskan
I min 7-åriga skalle fattade jag inte mer än
att han var en ledare, en profil, en sportkille
och en skapligt självgod pojk.
Efter att ha sett alla tidningsklipp från
hans långa karriär både som spelare, ledare,
entreprenör, krogkung och tidningsmogul
kan jag bara imponeras av hans otroliga
medieexponering. Ta alla profiler i
Nyköping från Göran Forssberg till Gert
Fredriksson, så lovar jag att det inte finns
någon som det har skrivits så mycket om
som ”Dala”. Och när SN svalnat och guldet
flagnat, ja då startar karlen en egen tidning.
Skön kombo, skriva om sig själv och
sälja annonser och vara en liten tumme i
ögat på makten och monopolblaskan som
han brukar uttrycka det. Man kan väl säga
att det både varit ris och ros i SN under
åren, men det blåser på toppen och vill
man synas så kostar det ibland. Det har blivit
tusentals idéer och många förverkligade
visioner. ”Gubbfan” har talang, vilja och
en enorm förmåga att överleva.
Bara en sån sak som att ringa och
säga att jag får dubbelt betalt om krönikan
på ett trevligt och snällt sätt handlar
om ”Dala- The one and only”, i sin egen
tidning? Och står det inget om strippor,
Björn Borg, krossade fönsterrutor, förbjudna
solkrämer, smutsiga apdräkter, polisspaningar,
hamnfestivaler eller 100 vita dagar,
så vet du att ansvariga utgivaren har varit
och suddat i manus. 1-0 till ”Dala” igen.....
ägodelar och
egodelar
Stort grattis och lycka till!!! Jag hoppas du
menade allvar med det du sa om din första
fru, den fortfarande lika underbara Annika.
Slutligen så skiljer jag här med på
ägodelar och egodelar, det kan de inte i
Stockholm.
Innan badsäsongen ska alla eventuella
egodelar avyttras och eventuella medel
kommer oavkortat gå till SMB (Save my
brain) och alla ekvationer ska vara av karaktären,
minsta gemensamma nämnare.
Man behöver inga kläder i helvetet,
det är tillräckligt varmt ändå.