I lördags var jag visst som ett barn och Leffa var bartender, barnet i mig vägrade gå i regnet halv 2 på natten. Det fullkomligt vräkte ner och jag är halt, drabbas lätt av akut hemlängtan och desutom¨ jag är van att åka taxi. DEt verkar som att man får vänta tills man fått färdtjänst. Hur som helst, missade en brunch i söndags som blev en kvällstoast med en underbar människa som säger att vi vädurar inte kan stava till ödmjukhet ( skitsnack o kvalificerad lögn)tala för dig själv!!Det blev mycket navigering på spotify. Perl Jam, Ozzy, Couting Crows, Alice in chain mm, så jääääävla underbart att ha världens skivarkiv var du än befinner dig. Möte i morse om festdagarna. Det blir så bra och kul och live.
Tänkte att, om jag lägger upp lite gamla krönikor på denna blogg så kan jag slappna av lite, kan fan skriva varje dag. Ubbe Rydeslätt kan även sin Bowie och hans skägg är ingen lek- det är ta mig fan masugn och mer än 800 grader.
Skulle till Spanien men det blir Kent i Örebro i mörn i stället. Passar inte riktigt med mitt glada nya jag men kul å hänga med kidsen. Alice är big fan.
måndag 29 mars 2010
Osålda kläder o nya ordespråk. krönika feb 10
Ryanair har inte mynt längre på sina flygplan,
och det beror förmodligen inte på
vikten, snarare är det ett smart sätt till merförsäljning.
Köper du en kaffe, så får du
växel tillbaka i form av en trisslott,
en juice eller en Mars. Så allt under 5 euro blir
något från vagnen, om man inte snällt väntar
tills de eventuellt fått lite grus från
dina medpassagerare. Lite som i Marocko,
fast där får man en hallmatta eller en
påse torkad mejram när man köper en sittdyna.
Tänk vad saker man skaffat sig som man
inte behöver och knappt aldrig har behövt.
Samma gäller en klädhandlare efter en
vintersäsong. Många svårsålda plagg blir
det. Rosa jackor, gröna kjolar, utsvängda
jeans, fula tröjor, osäljbara mössor osv, osv.
Jag brukar försöka med några regler:
1. Färgregeln: köp aldrig tegelrött olivgrönt
rostrött senapgult petrolblå whatever.
Köp aldrig brunt som 2:dra färg
(svart är alltid nr 1). Akta dig för vinrött,
alla gula färger alla gröna färger natur och
beige, vitt på vintern, svart på sommaren.
Rosa på kille gråmelange på tjej. Danska
färgskalan som ofta är brända naturfärger,
japanska färgskalan som ofta är neonfärger.
Allt för mycket turkos är aldrig bra.
2. Mönsterregeln: köp aldrig paisley
på annat än slipsar och bandans (snusnäsdukar)
långrandigt, storblommigt och
småblommigt, engelska rutor, årtalsbrodyrer,
klubbemblem, badges i avvikande färger.
70tals
mönster 80tals
mönster 90tals
mönster.
batik är alltid
lite marigt
3. Tygregeln: undvik blanka tyger utom
på riktig fest, undvik allt för tjocka ulltröjor,
undvik tjocka jackor på våren och
tunna jackor på hösten, batik är alltid lite
marigt.
4. Passformsregeln: köp inte korta tröjor,
långa tröjor, vida tröjor, överdesignade
tröjor, för höga eller för låga jeans, för
korta eller för långa kjolar framför allt inte
knälånga eller klockade eller med hängslen,
köp inte bodys, inte byxdressar, hängselbyxor,
inte för mycket accessoarer, fuskpälsar,
modeplagg som lever 8 veckor,
märkliga plagg, köp inte för mycket, för
ofta, för tidigt, för dyrt, för dålig kvalité.
Det blir svarta dunparkas, uggkopior,
svarta tights, och randiga långa Tshirts
till
nästa år. Hepp!
Och nu några nya ordspråk:
• Den man ligger med får bädda.
• Den som tar, han har.
• Det man inte minns, har inte hänt.
• Det man inte vet, har man ingen aning
om.
• Det vi inte gör idag slipper vi göra om i
morgon.
• Förtala är silver, förtiga är guld.
• Gammal kärlek kostar alltid.
• Har man slagit yxan i båten får man ro
som fan.
• Liten stuga kallas ofta stort dass.
• Man måste kyssa många grodor innan
man hittar sitt svin.
• Den som bara kollar i backspegeln kör
oftare i diket.
• Den som dricker ensam har bara sig själv
att fylla.
• Sanningar sårar lögnerna
blöder i själen
• Livet ler endast på dödens läppar.
och det beror förmodligen inte på
vikten, snarare är det ett smart sätt till merförsäljning.
Köper du en kaffe, så får du
växel tillbaka i form av en trisslott,
en juice eller en Mars. Så allt under 5 euro blir
något från vagnen, om man inte snällt väntar
tills de eventuellt fått lite grus från
dina medpassagerare. Lite som i Marocko,
fast där får man en hallmatta eller en
påse torkad mejram när man köper en sittdyna.
Tänk vad saker man skaffat sig som man
inte behöver och knappt aldrig har behövt.
Samma gäller en klädhandlare efter en
vintersäsong. Många svårsålda plagg blir
det. Rosa jackor, gröna kjolar, utsvängda
jeans, fula tröjor, osäljbara mössor osv, osv.
Jag brukar försöka med några regler:
1. Färgregeln: köp aldrig tegelrött olivgrönt
rostrött senapgult petrolblå whatever.
Köp aldrig brunt som 2:dra färg
(svart är alltid nr 1). Akta dig för vinrött,
alla gula färger alla gröna färger natur och
beige, vitt på vintern, svart på sommaren.
Rosa på kille gråmelange på tjej. Danska
färgskalan som ofta är brända naturfärger,
japanska färgskalan som ofta är neonfärger.
Allt för mycket turkos är aldrig bra.
2. Mönsterregeln: köp aldrig paisley
på annat än slipsar och bandans (snusnäsdukar)
långrandigt, storblommigt och
småblommigt, engelska rutor, årtalsbrodyrer,
klubbemblem, badges i avvikande färger.
70tals
mönster 80tals
mönster 90tals
mönster.
batik är alltid
lite marigt
3. Tygregeln: undvik blanka tyger utom
på riktig fest, undvik allt för tjocka ulltröjor,
undvik tjocka jackor på våren och
tunna jackor på hösten, batik är alltid lite
marigt.
4. Passformsregeln: köp inte korta tröjor,
långa tröjor, vida tröjor, överdesignade
tröjor, för höga eller för låga jeans, för
korta eller för långa kjolar framför allt inte
knälånga eller klockade eller med hängslen,
köp inte bodys, inte byxdressar, hängselbyxor,
inte för mycket accessoarer, fuskpälsar,
modeplagg som lever 8 veckor,
märkliga plagg, köp inte för mycket, för
ofta, för tidigt, för dyrt, för dålig kvalité.
Det blir svarta dunparkas, uggkopior,
svarta tights, och randiga långa Tshirts
till
nästa år. Hepp!
Och nu några nya ordspråk:
• Den man ligger med får bädda.
• Den som tar, han har.
• Det man inte minns, har inte hänt.
• Det man inte vet, har man ingen aning
om.
• Det vi inte gör idag slipper vi göra om i
morgon.
• Förtala är silver, förtiga är guld.
• Gammal kärlek kostar alltid.
• Har man slagit yxan i båten får man ro
som fan.
• Liten stuga kallas ofta stort dass.
• Man måste kyssa många grodor innan
man hittar sitt svin.
• Den som bara kollar i backspegeln kör
oftare i diket.
• Den som dricker ensam har bara sig själv
att fylla.
• Sanningar sårar lögnerna
blöder i själen
• Livet ler endast på dödens läppar.
Den sista festen. krönika jan10
Det hela började med en mycket trevlig 50-årsfest,
och avslutades med ett hejdundrande
bröllop à LasVegas. Den sista festen.
På Hjorten. I fredags. Med chefredaktören
i huvudrollen. Gresse höll ett 28 minuters tal,
spontant och direkt från
hjärtat, som strax därefter slogs av Sonken som snackade på
i 34 minuter då han
hyllade minst sagt ingående. Vilka sköna artister.
Själv höll jag tal i 16 oförberedda
minuter, jag hade nämligen skrivit en text till
”varmkorvboogie” men glömt
den hemma på köksbordet. Den kommer här:
”Det bor ett sportfån i staden, o han har känt
Björn Borg. Nu var han långt över hundra och
han hade sorg. Han gilla inte sin mage o han höll
inte på gnage. Nu e de ingen som klage för han har
gett frugan en mage. Daladansen, han tog chansen,
vilken man’sen. Barnvagnsboogie.”
Allt var sig likt, man blir liksom en
kloning mellan kalv på grönbete, Travolta
och Nils Poppe på dansgolvet, men det
är kul och svettigt. De 40-åriga tanterna
blir lika snygga, smala och attraktiva som
på 80-talet. Tiden har stannat, natten är
ung (i sinnet).
Pelle Mårts höll sista talet och avrundade
med att slita fram en lapp och informerade
om att han hade ett godkännande
som vigselförrättare, och nu skulle det bli
bröllop...
Ja, den mannen kan verkligen chocka,
Dala alltså. Tredje gången gillt för Leif-
Erik, och de såg både nervösa och lyckliga
ut.
1969 träffade jag Leif-Erik Dahlström
första gången. En mörk lite överviktig kille
i 9-årsåldern som lyckade få hela Sporthallen
att låta som ståplats på Söderstadion i
ramsan ”DALA” KLAPP KLAPP KLAPP;
”DALA” KLAPP KLAPP KLAPP.
en liten tumme i
ögat på makten och
monopolblaskan
I min 7-åriga skalle fattade jag inte mer än
att han var en ledare, en profil, en sportkille
och en skapligt självgod pojk.
Efter att ha sett alla tidningsklipp från
hans långa karriär både som spelare, ledare,
entreprenör, krogkung och tidningsmogul
kan jag bara imponeras av hans otroliga
medieexponering. Ta alla profiler i
Nyköping från Göran Forssberg till Gert
Fredriksson, så lovar jag att det inte finns
någon som det har skrivits så mycket om
som ”Dala”. Och när SN svalnat och guldet
flagnat, ja då startar karlen en egen tidning.
Skön kombo, skriva om sig själv och
sälja annonser och vara en liten tumme i
ögat på makten och monopolblaskan som
han brukar uttrycka det. Man kan väl säga
att det både varit ris och ros i SN under
åren, men det blåser på toppen och vill
man synas så kostar det ibland. Det har blivit
tusentals idéer och många förverkligade
visioner. ”Gubbfan” har talang, vilja och
en enorm förmåga att överleva.
Bara en sån sak som att ringa och
säga att jag får dubbelt betalt om krönikan
på ett trevligt och snällt sätt handlar
om ”Dala- The one and only”, i sin egen
tidning? Och står det inget om strippor,
Björn Borg, krossade fönsterrutor, förbjudna
solkrämer, smutsiga apdräkter, polisspaningar,
hamnfestivaler eller 100 vita dagar,
så vet du att ansvariga utgivaren har varit
och suddat i manus. 1-0 till ”Dala” igen.....
ägodelar och
egodelar
Stort grattis och lycka till!!! Jag hoppas du
menade allvar med det du sa om din första
fru, den fortfarande lika underbara Annika.
Slutligen så skiljer jag här med på
ägodelar och egodelar, det kan de inte i
Stockholm.
Innan badsäsongen ska alla eventuella
egodelar avyttras och eventuella medel
kommer oavkortat gå till SMB (Save my
brain) och alla ekvationer ska vara av karaktären,
minsta gemensamma nämnare.
Man behöver inga kläder i helvetet,
det är tillräckligt varmt ändå.
och avslutades med ett hejdundrande
bröllop à LasVegas. Den sista festen.
På Hjorten. I fredags. Med chefredaktören
i huvudrollen. Gresse höll ett 28 minuters tal,
spontant och direkt från
hjärtat, som strax därefter slogs av Sonken som snackade på
i 34 minuter då han
hyllade minst sagt ingående. Vilka sköna artister.
Själv höll jag tal i 16 oförberedda
minuter, jag hade nämligen skrivit en text till
”varmkorvboogie” men glömt
den hemma på köksbordet. Den kommer här:
”Det bor ett sportfån i staden, o han har känt
Björn Borg. Nu var han långt över hundra och
han hade sorg. Han gilla inte sin mage o han höll
inte på gnage. Nu e de ingen som klage för han har
gett frugan en mage. Daladansen, han tog chansen,
vilken man’sen. Barnvagnsboogie.”
Allt var sig likt, man blir liksom en
kloning mellan kalv på grönbete, Travolta
och Nils Poppe på dansgolvet, men det
är kul och svettigt. De 40-åriga tanterna
blir lika snygga, smala och attraktiva som
på 80-talet. Tiden har stannat, natten är
ung (i sinnet).
Pelle Mårts höll sista talet och avrundade
med att slita fram en lapp och informerade
om att han hade ett godkännande
som vigselförrättare, och nu skulle det bli
bröllop...
Ja, den mannen kan verkligen chocka,
Dala alltså. Tredje gången gillt för Leif-
Erik, och de såg både nervösa och lyckliga
ut.
1969 träffade jag Leif-Erik Dahlström
första gången. En mörk lite överviktig kille
i 9-årsåldern som lyckade få hela Sporthallen
att låta som ståplats på Söderstadion i
ramsan ”DALA” KLAPP KLAPP KLAPP;
”DALA” KLAPP KLAPP KLAPP.
en liten tumme i
ögat på makten och
monopolblaskan
I min 7-åriga skalle fattade jag inte mer än
att han var en ledare, en profil, en sportkille
och en skapligt självgod pojk.
Efter att ha sett alla tidningsklipp från
hans långa karriär både som spelare, ledare,
entreprenör, krogkung och tidningsmogul
kan jag bara imponeras av hans otroliga
medieexponering. Ta alla profiler i
Nyköping från Göran Forssberg till Gert
Fredriksson, så lovar jag att det inte finns
någon som det har skrivits så mycket om
som ”Dala”. Och när SN svalnat och guldet
flagnat, ja då startar karlen en egen tidning.
Skön kombo, skriva om sig själv och
sälja annonser och vara en liten tumme i
ögat på makten och monopolblaskan som
han brukar uttrycka det. Man kan väl säga
att det både varit ris och ros i SN under
åren, men det blåser på toppen och vill
man synas så kostar det ibland. Det har blivit
tusentals idéer och många förverkligade
visioner. ”Gubbfan” har talang, vilja och
en enorm förmåga att överleva.
Bara en sån sak som att ringa och
säga att jag får dubbelt betalt om krönikan
på ett trevligt och snällt sätt handlar
om ”Dala- The one and only”, i sin egen
tidning? Och står det inget om strippor,
Björn Borg, krossade fönsterrutor, förbjudna
solkrämer, smutsiga apdräkter, polisspaningar,
hamnfestivaler eller 100 vita dagar,
så vet du att ansvariga utgivaren har varit
och suddat i manus. 1-0 till ”Dala” igen.....
ägodelar och
egodelar
Stort grattis och lycka till!!! Jag hoppas du
menade allvar med det du sa om din första
fru, den fortfarande lika underbara Annika.
Slutligen så skiljer jag här med på
ägodelar och egodelar, det kan de inte i
Stockholm.
Innan badsäsongen ska alla eventuella
egodelar avyttras och eventuella medel
kommer oavkortat gå till SMB (Save my
brain) och alla ekvationer ska vara av karaktären,
minsta gemensamma nämnare.
Man behöver inga kläder i helvetet,
det är tillräckligt varmt ändå.
Sanning nr 1. Krönika dec 09
”Ingen kommer att ta dig till himlen om han själv får bli kvar på jorden”, eller
lita aldrig på alltför glada affärsmän.
”Procentarna” finns överallt och konsulterna,
rådgivarna, teknokraterna, systemägarna,
finansiärerna och så vidare vill
förstås inte jobba gratis. Vem jobbar utan
skälig ersättning? Skulle vara en kröni k ör
på en gratistidning då, det hörs ju på
namn et.
Idag är vi beroende av andra mer
än någonsin, eller det är åtminstone flera
som vill vara med och dela på kakan. Det
var lättare förr, när staten tog det mesta,
och mellanhänderna bestod av kyrkan
och banken. Nu ska Herr Konsult, Fru
Mjukvaruleverantör, unge Herr Operatör,
Kusin Support, Systrarna Factoring, Bror
Transaktion, Morbror Franchise och Farbror
Administratör med flera skära emellan.
Att de skär sen, SAW 1, 2, 3, 4, 5, om
ni sett dessa galna filmer, känns som en liten
rispa i sammanhanget.
Nu menar jag inte att någon ska
jobba gratis, men utan mitt nätverk, min
server, mitt bredband, min täckning,
mina kassaapparater, mina transaktioner,
kontroll erna, bokföringen, revisionerna,
plan erarna, TVkanalerna,
sophämtningen,
trängselavgifterna och alla andra
förbannade måsten, så funkar ju inte livet.
En död telefon är en jävligt död telefon,
en arkebusering av all kontakt med omgivningen.
Ett dött bredband är värre och
kan jämföras med några tusen insjuknade
i svininfluensan.
Ett dött bredband
är värre och kan
jämföras med några
tusen insjuknade i
svininfluensan
På tal om svin, så kan man undra hur
mycket detta vaccin kostat, eftersom man
inte tycks ha råd att salta Sveriges trafiktätaste
väg, E4:an, den enda och första
dagen som det överhuvudtaget varit halt
söder om Dalälven detta år. Då menar jag
inte någon timme efter att snön slutat falla,
utan 8 timmar efteråt. Ska man behöva
fladdra omkring som en insmord guttaperka
med livet som insatts bland en kvarts
miljon andra bilister, 25meters
fordon i
hundra knyck med iskockorna häng andes
under armhålan och snörök ut genom
både öron, näsa och mun? VA! Ska det
vara på det viset? VA? Svara mig! Ä dä så?
– ”Nej, idag saltar vi inte, vi låter det
ligga 2030
bilar i diket mellan Nyköping
och Stockholm. Låt det bildas tvåmilaköer,
låt folk vänta och sitta på helspänn,
”all in” på par i fyror, typ. Vi köper vaccin
för ett hemligt miljardbelopp istället.”
Jävla mössor.
Skit samma, jag ska i alla fall inte vara
ett cyniskt neggo nästa år. Äntligen är detta
skitår avslutat.
Tack och hej 2009 som kan summeras
enligt följande för min del: (och
nej, jag tycker inte synd om mig själv och
ja, det är ett och annat lyxproblem jag pratar
om)
• Zlatan tjänade 90 millar och Sverige gick
inte ens till VM.
• Världens största påhitt, svininfluensan,
stannade i någon stia i Tyskland.
• Sveriges mest inkompetenta börsvd
lurade mig på nån miljon eller så.
• Sveriges mest inkompetenta pensionsfondsföretag
lyckades inte ta tillbaka mina
53% back 2008.
• Världen blev lite varmare, så golfbanan
kunde vara öppen lite längre, fast de borde
klippa greenerna i november också, faktiskt
;))
• Det kom över 1500 på en NHhockey
match, å fan, va den gratis!!
• Kraschat bilen 3 gånger (okey, en gång
var det faktiskt mitt fel.)
• Lagat bilar för 73 000:•
Fick tillbaka på skatten för första gången.
Det gick åt.
• Fick ingen semester i år, hade inte förtjänat
det, enligt mig själv och banken.
• Upptäckte under året att vissa verkligen
inte går att lita på. ( Ja, du vet vad jag tänker
på, eller...?)
• Badade 2 gånger i somras.
• Lite strul med bredbandet faktiskt, trådlöst
is the shit.
• Köpte mina första glasögon, redan dags
att byta upp sig eller ner sig eller hur man
säger när de inte räcker till längre.
• Iphone+Mac=sant
Nästa år lovar jag att:
• Inte börja röka igen.
• Köpa kolsyrepatron
• Sälja huset
• Fyrdubbla tiden med mina barn
• Vara glad
• Inte krocka
• Ha semester
• Bli mindre beroende av människor,
institut ioner och företag som bara vill ha
mina pengar, som egentligen är bankens.
• THE SQUEEZERS, go and shit on your
own yard!
Gött blir det, för dig också.
Tack Tord!
– Ola, hälsa mamma och säg att jag saknar
henne fortfarande. Gott nytt år!
lita aldrig på alltför glada affärsmän.
”Procentarna” finns överallt och konsulterna,
rådgivarna, teknokraterna, systemägarna,
finansiärerna och så vidare vill
förstås inte jobba gratis. Vem jobbar utan
skälig ersättning? Skulle vara en kröni k ör
på en gratistidning då, det hörs ju på
namn et.
Idag är vi beroende av andra mer
än någonsin, eller det är åtminstone flera
som vill vara med och dela på kakan. Det
var lättare förr, när staten tog det mesta,
och mellanhänderna bestod av kyrkan
och banken. Nu ska Herr Konsult, Fru
Mjukvaruleverantör, unge Herr Operatör,
Kusin Support, Systrarna Factoring, Bror
Transaktion, Morbror Franchise och Farbror
Administratör med flera skära emellan.
Att de skär sen, SAW 1, 2, 3, 4, 5, om
ni sett dessa galna filmer, känns som en liten
rispa i sammanhanget.
Nu menar jag inte att någon ska
jobba gratis, men utan mitt nätverk, min
server, mitt bredband, min täckning,
mina kassaapparater, mina transaktioner,
kontroll erna, bokföringen, revisionerna,
plan erarna, TVkanalerna,
sophämtningen,
trängselavgifterna och alla andra
förbannade måsten, så funkar ju inte livet.
En död telefon är en jävligt död telefon,
en arkebusering av all kontakt med omgivningen.
Ett dött bredband är värre och
kan jämföras med några tusen insjuknade
i svininfluensan.
Ett dött bredband
är värre och kan
jämföras med några
tusen insjuknade i
svininfluensan
På tal om svin, så kan man undra hur
mycket detta vaccin kostat, eftersom man
inte tycks ha råd att salta Sveriges trafiktätaste
väg, E4:an, den enda och första
dagen som det överhuvudtaget varit halt
söder om Dalälven detta år. Då menar jag
inte någon timme efter att snön slutat falla,
utan 8 timmar efteråt. Ska man behöva
fladdra omkring som en insmord guttaperka
med livet som insatts bland en kvarts
miljon andra bilister, 25meters
fordon i
hundra knyck med iskockorna häng andes
under armhålan och snörök ut genom
både öron, näsa och mun? VA! Ska det
vara på det viset? VA? Svara mig! Ä dä så?
– ”Nej, idag saltar vi inte, vi låter det
ligga 2030
bilar i diket mellan Nyköping
och Stockholm. Låt det bildas tvåmilaköer,
låt folk vänta och sitta på helspänn,
”all in” på par i fyror, typ. Vi köper vaccin
för ett hemligt miljardbelopp istället.”
Jävla mössor.
Skit samma, jag ska i alla fall inte vara
ett cyniskt neggo nästa år. Äntligen är detta
skitår avslutat.
Tack och hej 2009 som kan summeras
enligt följande för min del: (och
nej, jag tycker inte synd om mig själv och
ja, det är ett och annat lyxproblem jag pratar
om)
• Zlatan tjänade 90 millar och Sverige gick
inte ens till VM.
• Världens största påhitt, svininfluensan,
stannade i någon stia i Tyskland.
• Sveriges mest inkompetenta börsvd
lurade mig på nån miljon eller så.
• Sveriges mest inkompetenta pensionsfondsföretag
lyckades inte ta tillbaka mina
53% back 2008.
• Världen blev lite varmare, så golfbanan
kunde vara öppen lite längre, fast de borde
klippa greenerna i november också, faktiskt
;))
• Det kom över 1500 på en NHhockey
match, å fan, va den gratis!!
• Kraschat bilen 3 gånger (okey, en gång
var det faktiskt mitt fel.)
• Lagat bilar för 73 000:•
Fick tillbaka på skatten för första gången.
Det gick åt.
• Fick ingen semester i år, hade inte förtjänat
det, enligt mig själv och banken.
• Upptäckte under året att vissa verkligen
inte går att lita på. ( Ja, du vet vad jag tänker
på, eller...?)
• Badade 2 gånger i somras.
• Lite strul med bredbandet faktiskt, trådlöst
is the shit.
• Köpte mina första glasögon, redan dags
att byta upp sig eller ner sig eller hur man
säger när de inte räcker till längre.
• Iphone+Mac=sant
Nästa år lovar jag att:
• Inte börja röka igen.
• Köpa kolsyrepatron
• Sälja huset
• Fyrdubbla tiden med mina barn
• Vara glad
• Inte krocka
• Ha semester
• Bli mindre beroende av människor,
institut ioner och företag som bara vill ha
mina pengar, som egentligen är bankens.
• THE SQUEEZERS, go and shit on your
own yard!
Gött blir det, för dig också.
Tack Tord!
– Ola, hälsa mamma och säg att jag saknar
henne fortfarande. Gott nytt år!
Minst sagt tveksam meta-illusion. krönika aug 09
Jag har införskaffat mig en simpel och minst
sagt tveksam metaillusion.
Denförra havererade i Mölnlycke 31 juli 17.24,
några timmar innan Bono skulle
starta sin universala kamp och likt Padre på juldagen
på Petersplatsen äntra världens
största predikstol.
Min kamp mot tiden och min avsky för
materiella ting raderades lätt av 3 snabba
i bärgningsbilen in mot Nya Ullevi. Tack
Bärgar-Robert, tack ölen, tack Bono, tack
Göteborg, tack för att ni fick mig att förtränga
efterdyningarna av en liftning hem
med målgång samtidigt som tidningsbudet,
hemtransport av bil och reparation
av kamkedja, som enligt min bilkunniga
kusin brukar kosta 25 tusen spänn
på en Saab (ingen Saab denna gång utan
en svindyr Jaguarmotor som behöver typ
både hjärt- och njurtransplantation), samt
en skaplig H.O och halsbränna hela lördagen,
fram tills grillen tändes.
Om nu bilhelvetet kostat sexsiffrigt
och ägandet kan uppfattas som fåfängt,
ytligt och en leksak för en gubbsjuk medelålders
man, så kan jag bara konstatera att
det nya imageförhöjande yttre attributet ej
kan mäta sig i grace, vackra linjer, form,
komfort eller snabbhet.
Trots rejäl prisskillnad, så fyller den
syftet att stretcha ut min sommarsemesterfrihetskänsla,
kompensera för den pajade
XK8an, och än en gång reta någon stackars
lagom jävel som vad jag än gör, kör, bör
eller bär, vill spy på mig och mitt sätt att
fysoretoriskt uttrycka mig, friheter jag tar
mig, min uppriktighet, cynism osv, osv.
Jag har liksom en egen liten privat
MC-klubb in my mind, och skinnvästen
sitter i mitt chakra.
And please: go and shit on your own
yard!
Bara en sån sak, att blanda svenska
och engelska, knappast språkbegåvat, vedertaget
eller tufft. Bara töntigt, eller hur?
Men du.. du som är så jävla bra och korrekt….
stick!
Du upptar din egen tid och spiller
ene rgi på saker som du inte kan påverka
och som kanske inte har någon mening,
dessutom är det min krönika och jag vill
inte ha dina neggo prylar som sabbar mitt
ego. Och det roligaste med ord är ju att
bara för att jag skriver saker betyder det
inte att jag står för det eller att du kan eller
får döma mig för några enkla meningar
i en gratistidning. Fråga vad jag tycker och
känner och jag ska svara dig, Om JAG vill.
Eftersom jag uppfattas om orakad,
trots att jag är rakad, kommer den nya
mustaschen att antingen dra blickarna
från mitt för övrigt orakade ansikte eller
bara från 4 kilo snabbmat runt min midja.
Kom entera gärna denna märkliga hårprydnad
över läppen, men att jag är lönnfet
och borde träna och att min kropp inte
längre tillhör en cool kille behöver ni inte
påminna mig om.
Ååååååååååå, heeeej, säger du det…
tack för tipset dumfan. Dessutom har jag
knappast burit sexpack på tjugofem år. Fan
vad du tjatar, värper fåglar ägg?
– Vad gör en ängel som jag, så långt
från himmelen?, tänker du kanske….
Tja, hade lite tid över och skulle bara
ner och sprida lite glädje runt på jorden.
Tänker på Gubben Eriksson, vår portis
som dog, 93 år gammal, genom att cykla
rakt in i Sjösagrabbarnas orkesterbuss
nere vid Folkungavägen, han var så jävla
arg, skrek o gormade, gnällde på allt o alla,
vaktade sitt nykrattade makadam som en
lägerkommendant. Vi kom liksom inte riktigt
överens Eriksson och jag. Men tänk om
han smittade, något slags pandemi i ilska
och bitterhet. Ett virus som latent befinner
sig hos neuronerna i hjärnan och tvingar
mig att reta mig på folks beteende, jordens
hälsa, livets korta futtighet eller reklamavbrotten
under en bra film.
Stress gör att man tappar kontakten
med sitt rätta jag, sin harmoni, kreativiteten,
glädjen, empatin och möjlighet till att
leva i nuet. Jag vet inte vad Eriksson hetsade
upp sig på, det enda som gav honom
stress var ett dussin tulpanlökar, en mopedsladdande
15-åring och en och annan
felparkerad bil. Att ha en deadline och en
gammal PC vars fläkt är så kass så att den
blir överhettad om man har den i sängen
och dör och inte backar upp det man skrivit
och man måste börja om från början
igen, det kan vara stressigt.
ATT besluTA sig för att låta ett paket frysta
fiskpinnar fungera som externt kylsystem
verkar en smula bisarrt och omodernt mellan
lakanen, men fungerar bättre än du
tror. Det ska vara dubbeldussin packet.
Jag har varit i Stockholm 15 av 14 dagar
senaste veckan, jag gillar Essingeleden,
man hinner riktigt beundra vår huvudstad
när man både i gryning och skymning
kan blicka ut över Riddarfjärden och i 20
km i timmen verkligen insupa Stockholm
och dess skönhet. Jag förstår dem som vill
pendla med bil. Med tåg så är det mest
tunnlar in till Stan, snabb skymt av Gamla
stan, Rosenbad och Tomteboda postterminal
någonstans i fjärran o vips så är man
framme på Centralen.
Orden tar slut, tiden är knapp, jag
glider vidare mot skomässa i Nacka och
Bomullsbörs. Utan stress, denna lördag
ska jag njuta av friheten, friskheten och
hög volym U2 på Essingeleden och även i
kväll tacka gud för ännu en underbar dag.
Och han och jag vet att jag bara är textilarbetare
och knappast någon skribent.
Metaillusioner är något reellt som
finns utan mening eller djupare innehåll,
ett tingest som bara fungerar som en fysisk
kuliss. Vissa kallar det image, vissa betecknar
det som krass fåfänga eller en flykt från
verkligheten.
sagt tveksam metaillusion.
Denförra havererade i Mölnlycke 31 juli 17.24,
några timmar innan Bono skulle
starta sin universala kamp och likt Padre på juldagen
på Petersplatsen äntra världens
största predikstol.
Min kamp mot tiden och min avsky för
materiella ting raderades lätt av 3 snabba
i bärgningsbilen in mot Nya Ullevi. Tack
Bärgar-Robert, tack ölen, tack Bono, tack
Göteborg, tack för att ni fick mig att förtränga
efterdyningarna av en liftning hem
med målgång samtidigt som tidningsbudet,
hemtransport av bil och reparation
av kamkedja, som enligt min bilkunniga
kusin brukar kosta 25 tusen spänn
på en Saab (ingen Saab denna gång utan
en svindyr Jaguarmotor som behöver typ
både hjärt- och njurtransplantation), samt
en skaplig H.O och halsbränna hela lördagen,
fram tills grillen tändes.
Om nu bilhelvetet kostat sexsiffrigt
och ägandet kan uppfattas som fåfängt,
ytligt och en leksak för en gubbsjuk medelålders
man, så kan jag bara konstatera att
det nya imageförhöjande yttre attributet ej
kan mäta sig i grace, vackra linjer, form,
komfort eller snabbhet.
Trots rejäl prisskillnad, så fyller den
syftet att stretcha ut min sommarsemesterfrihetskänsla,
kompensera för den pajade
XK8an, och än en gång reta någon stackars
lagom jävel som vad jag än gör, kör, bör
eller bär, vill spy på mig och mitt sätt att
fysoretoriskt uttrycka mig, friheter jag tar
mig, min uppriktighet, cynism osv, osv.
Jag har liksom en egen liten privat
MC-klubb in my mind, och skinnvästen
sitter i mitt chakra.
And please: go and shit on your own
yard!
Bara en sån sak, att blanda svenska
och engelska, knappast språkbegåvat, vedertaget
eller tufft. Bara töntigt, eller hur?
Men du.. du som är så jävla bra och korrekt….
stick!
Du upptar din egen tid och spiller
ene rgi på saker som du inte kan påverka
och som kanske inte har någon mening,
dessutom är det min krönika och jag vill
inte ha dina neggo prylar som sabbar mitt
ego. Och det roligaste med ord är ju att
bara för att jag skriver saker betyder det
inte att jag står för det eller att du kan eller
får döma mig för några enkla meningar
i en gratistidning. Fråga vad jag tycker och
känner och jag ska svara dig, Om JAG vill.
Eftersom jag uppfattas om orakad,
trots att jag är rakad, kommer den nya
mustaschen att antingen dra blickarna
från mitt för övrigt orakade ansikte eller
bara från 4 kilo snabbmat runt min midja.
Kom entera gärna denna märkliga hårprydnad
över läppen, men att jag är lönnfet
och borde träna och att min kropp inte
längre tillhör en cool kille behöver ni inte
påminna mig om.
Ååååååååååå, heeeej, säger du det…
tack för tipset dumfan. Dessutom har jag
knappast burit sexpack på tjugofem år. Fan
vad du tjatar, värper fåglar ägg?
– Vad gör en ängel som jag, så långt
från himmelen?, tänker du kanske….
Tja, hade lite tid över och skulle bara
ner och sprida lite glädje runt på jorden.
Tänker på Gubben Eriksson, vår portis
som dog, 93 år gammal, genom att cykla
rakt in i Sjösagrabbarnas orkesterbuss
nere vid Folkungavägen, han var så jävla
arg, skrek o gormade, gnällde på allt o alla,
vaktade sitt nykrattade makadam som en
lägerkommendant. Vi kom liksom inte riktigt
överens Eriksson och jag. Men tänk om
han smittade, något slags pandemi i ilska
och bitterhet. Ett virus som latent befinner
sig hos neuronerna i hjärnan och tvingar
mig att reta mig på folks beteende, jordens
hälsa, livets korta futtighet eller reklamavbrotten
under en bra film.
Stress gör att man tappar kontakten
med sitt rätta jag, sin harmoni, kreativiteten,
glädjen, empatin och möjlighet till att
leva i nuet. Jag vet inte vad Eriksson hetsade
upp sig på, det enda som gav honom
stress var ett dussin tulpanlökar, en mopedsladdande
15-åring och en och annan
felparkerad bil. Att ha en deadline och en
gammal PC vars fläkt är så kass så att den
blir överhettad om man har den i sängen
och dör och inte backar upp det man skrivit
och man måste börja om från början
igen, det kan vara stressigt.
ATT besluTA sig för att låta ett paket frysta
fiskpinnar fungera som externt kylsystem
verkar en smula bisarrt och omodernt mellan
lakanen, men fungerar bättre än du
tror. Det ska vara dubbeldussin packet.
Jag har varit i Stockholm 15 av 14 dagar
senaste veckan, jag gillar Essingeleden,
man hinner riktigt beundra vår huvudstad
när man både i gryning och skymning
kan blicka ut över Riddarfjärden och i 20
km i timmen verkligen insupa Stockholm
och dess skönhet. Jag förstår dem som vill
pendla med bil. Med tåg så är det mest
tunnlar in till Stan, snabb skymt av Gamla
stan, Rosenbad och Tomteboda postterminal
någonstans i fjärran o vips så är man
framme på Centralen.
Orden tar slut, tiden är knapp, jag
glider vidare mot skomässa i Nacka och
Bomullsbörs. Utan stress, denna lördag
ska jag njuta av friheten, friskheten och
hög volym U2 på Essingeleden och även i
kväll tacka gud för ännu en underbar dag.
Och han och jag vet att jag bara är textilarbetare
och knappast någon skribent.
Metaillusioner är något reellt som
finns utan mening eller djupare innehåll,
ett tingest som bara fungerar som en fysisk
kuliss. Vissa kallar det image, vissa betecknar
det som krass fåfänga eller en flykt från
verkligheten.
En oförglömlig golfrunda i BAnjul. Krönika sep 09
Ringer Thomas, behöver en rörmokare nyss, han har 40 stycken, de sitter inte
under ett tak på sandgolv och väntar på jobb på morgonen. Så var det i Gambia på
Banjuls GC. Tänkte att en tidig morgonrunda när barnen sov vore exotisk. Kommer
till banan med en taxi, rostig Merca 77a, kl 07.15. 17 kronor.
Ser 75 man sitta under ett tak gjort av
palmblad, för övrigt inte en käft på banan.
Trevlig snubbe med bihang, 5 polers,
möter mig.
– Playing, Sir?
– Yes please.
Betalar green fee 75:-
– Need clubs, Sir?
– Yes please.
Betalar 25:-
– Need balls, Sir?
– Yes please.
Betalar 30:- för 3 begagnade Top flite.
– Need glove, Sir?
– Yes please?
Betalar 25:- för en trasig handske.
– Need Caddie, Sir?
– Yes please.
Betalar 25:- för en av de 75 arbetssökande under
det enorma parasollet.
– Sir, you need sweeper-boy.
– Do I?
– Yes Sir.
– OK?
Betalar 20:- för en kille som kommer med en minimatta
med snöre. Ställer mig på tee och blickar ut
över världens största bunker.
– Where is the fairway?
– Straight ahead, sir.
– It´s just sand.
– Have no watersystem, Sir, only grass
after rain period, only 6 weeks per year, sir.
Saftar iväg en drive med en klassisk
träklubba tillverkad i ek, märke omöjligt att
tyda, men den var förmodligen rödlackad
som ny, samma årtionde som Ulf Lundell
bodde kollektivt och Kir var populärare än
Smirnoff Ice.
Liten plastmatta läggs i sanden, (inte
mattmannens matta, utan modell torkastjärtenpåhotellsize,
boll placeras av caddie.
– Where is green?
– Straight ahead, Sir.
Ser ett område som ser asfalterat ut,
men helt klart konturen av en green med
bunkrar och en flagga på mitten. Lägger
upp bollen på greenen och upptäcker när
vi kommer fram att greenen är gjord av
något slags packad oljesand. The Sweeper
buddy gör entré. Med kvicka rörelse, som
när man spacklar ett golv, drar han sin
matta mellan boll och hål, för optimal förutsättning.
Helt okey rull, men snabbt, lätt
3 putt efter en 2 meters retur.
– Need drink, Sir?
Ny snubbe dyker upp bakom ett träd.
Köper 4 cola. En till mig en till caddien,
en till Mr Sweeper och en till greenkeepern
som mötte upp mig från början, och
som av naturliga skäl inte har så mycket att
göra just nu, utan bara hänger med som
sällskap.
Lite pubLik dyker upp, arbetslösa caddies,
efter nio hål kommer äntligen Mr Savoir.
– Beer, Sir?
– Yes please. One, two, three, four,
five, six, seven, jag pekar och räknar teamet.
Mr Jolly, med grön, gul, röd mössa
rullar en joint, jag nöjer mig med en Heineken.
Teamet blir tokstenade, och jag är
dagens hjälte.
träffar ett träd på tian, bollen studsar
bakåt, träffar en bänk, upp i luften, ner
på en papperskorg rakt i pallet på lilla Mr
Sweeper. 7 svarta stenade gambianer ligger
ner i sanden på en uttorkad golfbana
i gapflabb, så där glada som bara ett gäng
flummiga svarta stenade gambianer kan
bli, du fattar. Helt sjukt! Fortfarande inga
andra på banan, taxin står kvar och väntar
3 timmar senare. Köper 2 backar öl och 2
backar cola för dryga hundringen.
7 svarta stenade
gambianer ligger ner i
sanden på en uttorkad
golfbana i gapflabb
Sätter mig under parasollet och får höra
storyn om när greenkeepern var i Senegal
och på ”riktig” golfbana spöa skiten av deras
pro och att han fick låna ett par riktiga
golfskor.
– Footjoy, Sir with reel metalic spikes,
y know. Han hade 4 i hcp från höger och
12 med vänsterklubbor. Oftast spelade han
i flippflopps, i skymningen, på måndagar,
sista veckan i månaden, med klubbor från
70-talen, begagnade Top Flits och en trasig
handske, ibland från höger, ibland från
vänster och utan någon caddie.
75 glada afrikaner, trots misären och
bara en kund idag, vinkar och ropar av mig
efter en oförglömlig golfrunda i Banjul.
Hur var rundan? Joråsåatt, vad gör en
ängel som han, så långt från himlen?, tänkte
de kanske….
Tja, hade lite tid över och skulle bara
ner och sprida lite glädje.
under ett tak på sandgolv och väntar på jobb på morgonen. Så var det i Gambia på
Banjuls GC. Tänkte att en tidig morgonrunda när barnen sov vore exotisk. Kommer
till banan med en taxi, rostig Merca 77a, kl 07.15. 17 kronor.
Ser 75 man sitta under ett tak gjort av
palmblad, för övrigt inte en käft på banan.
Trevlig snubbe med bihang, 5 polers,
möter mig.
– Playing, Sir?
– Yes please.
Betalar green fee 75:-
– Need clubs, Sir?
– Yes please.
Betalar 25:-
– Need balls, Sir?
– Yes please.
Betalar 30:- för 3 begagnade Top flite.
– Need glove, Sir?
– Yes please?
Betalar 25:- för en trasig handske.
– Need Caddie, Sir?
– Yes please.
Betalar 25:- för en av de 75 arbetssökande under
det enorma parasollet.
– Sir, you need sweeper-boy.
– Do I?
– Yes Sir.
– OK?
Betalar 20:- för en kille som kommer med en minimatta
med snöre. Ställer mig på tee och blickar ut
över världens största bunker.
– Where is the fairway?
– Straight ahead, sir.
– It´s just sand.
– Have no watersystem, Sir, only grass
after rain period, only 6 weeks per year, sir.
Saftar iväg en drive med en klassisk
träklubba tillverkad i ek, märke omöjligt att
tyda, men den var förmodligen rödlackad
som ny, samma årtionde som Ulf Lundell
bodde kollektivt och Kir var populärare än
Smirnoff Ice.
Liten plastmatta läggs i sanden, (inte
mattmannens matta, utan modell torkastjärtenpåhotellsize,
boll placeras av caddie.
– Where is green?
– Straight ahead, Sir.
Ser ett område som ser asfalterat ut,
men helt klart konturen av en green med
bunkrar och en flagga på mitten. Lägger
upp bollen på greenen och upptäcker när
vi kommer fram att greenen är gjord av
något slags packad oljesand. The Sweeper
buddy gör entré. Med kvicka rörelse, som
när man spacklar ett golv, drar han sin
matta mellan boll och hål, för optimal förutsättning.
Helt okey rull, men snabbt, lätt
3 putt efter en 2 meters retur.
– Need drink, Sir?
Ny snubbe dyker upp bakom ett träd.
Köper 4 cola. En till mig en till caddien,
en till Mr Sweeper och en till greenkeepern
som mötte upp mig från början, och
som av naturliga skäl inte har så mycket att
göra just nu, utan bara hänger med som
sällskap.
Lite pubLik dyker upp, arbetslösa caddies,
efter nio hål kommer äntligen Mr Savoir.
– Beer, Sir?
– Yes please. One, two, three, four,
five, six, seven, jag pekar och räknar teamet.
Mr Jolly, med grön, gul, röd mössa
rullar en joint, jag nöjer mig med en Heineken.
Teamet blir tokstenade, och jag är
dagens hjälte.
träffar ett träd på tian, bollen studsar
bakåt, träffar en bänk, upp i luften, ner
på en papperskorg rakt i pallet på lilla Mr
Sweeper. 7 svarta stenade gambianer ligger
ner i sanden på en uttorkad golfbana
i gapflabb, så där glada som bara ett gäng
flummiga svarta stenade gambianer kan
bli, du fattar. Helt sjukt! Fortfarande inga
andra på banan, taxin står kvar och väntar
3 timmar senare. Köper 2 backar öl och 2
backar cola för dryga hundringen.
7 svarta stenade
gambianer ligger ner i
sanden på en uttorkad
golfbana i gapflabb
Sätter mig under parasollet och får höra
storyn om när greenkeepern var i Senegal
och på ”riktig” golfbana spöa skiten av deras
pro och att han fick låna ett par riktiga
golfskor.
– Footjoy, Sir with reel metalic spikes,
y know. Han hade 4 i hcp från höger och
12 med vänsterklubbor. Oftast spelade han
i flippflopps, i skymningen, på måndagar,
sista veckan i månaden, med klubbor från
70-talen, begagnade Top Flits och en trasig
handske, ibland från höger, ibland från
vänster och utan någon caddie.
75 glada afrikaner, trots misären och
bara en kund idag, vinkar och ropar av mig
efter en oförglömlig golfrunda i Banjul.
Hur var rundan? Joråsåatt, vad gör en
ängel som han, så långt från himlen?, tänkte
de kanske….
Tja, hade lite tid över och skulle bara
ner och sprida lite glädje.
Det finns 3 sidor av ett mynt. Krönika okt 09
Min son har åkt till Hofors, kärlek, sa han. Min äldsta dotter har flytt landet,
Stockholm var inte stort nog.
Efter miljarder skolavslutningssolosångsuppträdanden,
musikklass i sjuan, åttan,
nian, musikgymnasium, musik i Sverige, i
USA , på båtar och scener, sångpedagoger,
uppträdanden, anställningar som artist,
inspelningar, träningar, mentorer, ja
du fattar… mycket sång och musik alltså,
så ringer hon efter 2 dagar och vill påstå
att hon lärt sig mer på 48 timmar än i hela
sitt musikala liv?? Okey, svindyr sångpedagogsutbildning,
enda svensken i klassen,
hög nivå. Som att möta gud, ahaupplevelse.
Skulle behöva en textilpedagog, eller en
golfmentor nivå världsklass, Buddha, Sangrilah,
Nirvana, Mimerbrunnen.
Vi söker alla sVaren, den typ av upplysning
kan ej fås på googles, lösningen går
inte att hitta längst bak i boken. Har du
facit?
Dessutom, trots att svaren är desamma
för alla, (kärlek och dödsångest) kommer
inte din och min uträkning eller väg
till sanning att likna varandra, det finns tre
sidor på ett mynt och aldrig bara ett svar
på frågan.
spritt som
dynga över
folk o fä
Dala tyckte att Frotté sverige AB skulle
betala för Frottécup
i Västerås, Frotté
tyckte att de skulle ha betalt för namnrätten.
Ungefär som när jag gick till banken
och ville låna en halv miljon och de ville
att jag skulle betala tillbaka 700 tusen, eller
när yngsta dottern tycker att Iphone, Canada
Gooes och Gucci är fullkomligt naturliga
ägodelar för en fjortis. Man är liksom
lite långt ifrån varandra, exemplen är
många, där två personer har totalt olika
uppfattningar om samma sak. Diametrala
positioner är svårlösta, övertygelser minst
sagt omöjliga, som i Palestina, eller i diskussionen
med en fundamentalist, man får
ringa Ashberg eller Anders Björk.
–Vet hut, om du kommer ihåg förhören
i KU på åttitalet.
Jag kommer inte ihåg så mycket, tror
inte att det handlar om förträngning bara.
Man minns vad man vill, eller? Har jag
sagt det? Näää, gjorde jag? Näää. Oftare
och oftare möts jag, trots det, av saker jag
sagt, kloka saker som fått människor att
hitta motivation eller förståelse. Visdomsord,
insiktsfulla sanningar, men minst lika
ofta, några dussin gånger om dagen ungefär,
brottas jag med mitt inre, över klantigt
beteende, allt för snabba punchers, eller
rent av elakheter som sipprar ur min mun
som vattnet ur en trasig duschslang. Eftersom
jag har svårt att stå ut med mig själv
kan jag lätt förstå att omgivningen har detsamma.
Veckans sensmoral: ”prata med
människor, inte om människor. ”Tack för
tipset, Janne Stenberg, som är en mycket
klok person. Kloka gubbar och gummor
gillar jag. Att lyssna på, att njuta av anekdoter,
sanningar om kärlek och livsglädje.
Sten Wennlo som tittar in på jobbet glad
och pigg och alla ni andra som delar med
er, tack.
Det Finns lika många stjärnor i universum
som sandkorn på jorden… jättemånga
alltså.
Vi som tillhör den impulsiva skaran
av vår Herres hjord kräver inte empati eller
att du och alla andra ska konvertera till
vår lilla församling. Det är vi som skämtar
om alfabetet, det är vi som ropar i tid och
otid, det är vi som skruvar upp volymen på
låtar som du aldrig hört, det är vi som med
sarkasm, självironi och en klackspark skrattar
åt perfektion, normer, fördomar och
kollektiva beteenden. Eller är det bara jag?
en lätt
antisocial
störning
jag är inte narcissist, jag har bara
en lätt antisocial störning och brist på dopamin
misstänker jag. Detta kompenseras
av dagar som blir nätter som blir dagar
som till slut blir nätter och soliga mornar,
hala vägar, lyckliga stunder, svårlösta gåtor,
kantarellmackor, nya möten med människor,
en klok bok, korv med bröd, 11 rätt
på tipset, tungkyssar, dubbdäck, en glad
hund, ginotonic, Cohiba longfiller, skrattande
barn, vackra saker, pudersnö, birdieputtar
och doft av skog eller 5000 spänn
på ett konto som man trodde var tomt.
Och fortfarande bjuder livet på nya insikter,
ahaupplevelser
och något spännande
runt hörnet.
– Vad gör en ängel som jag, så långt
från himmelen?, tänker du kanske….
Tja, hade lite tid över och skulle bara
ner och sprida lite glädje runt på jorden,
och mustaschen är satt i karantän, jag
har gjort klart mitt slutspel och nu börjar
matchen. Tack ska du ha, heeeeeej.
Stockholm var inte stort nog.
Efter miljarder skolavslutningssolosångsuppträdanden,
musikklass i sjuan, åttan,
nian, musikgymnasium, musik i Sverige, i
USA , på båtar och scener, sångpedagoger,
uppträdanden, anställningar som artist,
inspelningar, träningar, mentorer, ja
du fattar… mycket sång och musik alltså,
så ringer hon efter 2 dagar och vill påstå
att hon lärt sig mer på 48 timmar än i hela
sitt musikala liv?? Okey, svindyr sångpedagogsutbildning,
enda svensken i klassen,
hög nivå. Som att möta gud, ahaupplevelse.
Skulle behöva en textilpedagog, eller en
golfmentor nivå världsklass, Buddha, Sangrilah,
Nirvana, Mimerbrunnen.
Vi söker alla sVaren, den typ av upplysning
kan ej fås på googles, lösningen går
inte att hitta längst bak i boken. Har du
facit?
Dessutom, trots att svaren är desamma
för alla, (kärlek och dödsångest) kommer
inte din och min uträkning eller väg
till sanning att likna varandra, det finns tre
sidor på ett mynt och aldrig bara ett svar
på frågan.
spritt som
dynga över
folk o fä
Dala tyckte att Frotté sverige AB skulle
betala för Frottécup
i Västerås, Frotté
tyckte att de skulle ha betalt för namnrätten.
Ungefär som när jag gick till banken
och ville låna en halv miljon och de ville
att jag skulle betala tillbaka 700 tusen, eller
när yngsta dottern tycker att Iphone, Canada
Gooes och Gucci är fullkomligt naturliga
ägodelar för en fjortis. Man är liksom
lite långt ifrån varandra, exemplen är
många, där två personer har totalt olika
uppfattningar om samma sak. Diametrala
positioner är svårlösta, övertygelser minst
sagt omöjliga, som i Palestina, eller i diskussionen
med en fundamentalist, man får
ringa Ashberg eller Anders Björk.
–Vet hut, om du kommer ihåg förhören
i KU på åttitalet.
Jag kommer inte ihåg så mycket, tror
inte att det handlar om förträngning bara.
Man minns vad man vill, eller? Har jag
sagt det? Näää, gjorde jag? Näää. Oftare
och oftare möts jag, trots det, av saker jag
sagt, kloka saker som fått människor att
hitta motivation eller förståelse. Visdomsord,
insiktsfulla sanningar, men minst lika
ofta, några dussin gånger om dagen ungefär,
brottas jag med mitt inre, över klantigt
beteende, allt för snabba punchers, eller
rent av elakheter som sipprar ur min mun
som vattnet ur en trasig duschslang. Eftersom
jag har svårt att stå ut med mig själv
kan jag lätt förstå att omgivningen har detsamma.
Veckans sensmoral: ”prata med
människor, inte om människor. ”Tack för
tipset, Janne Stenberg, som är en mycket
klok person. Kloka gubbar och gummor
gillar jag. Att lyssna på, att njuta av anekdoter,
sanningar om kärlek och livsglädje.
Sten Wennlo som tittar in på jobbet glad
och pigg och alla ni andra som delar med
er, tack.
Det Finns lika många stjärnor i universum
som sandkorn på jorden… jättemånga
alltså.
Vi som tillhör den impulsiva skaran
av vår Herres hjord kräver inte empati eller
att du och alla andra ska konvertera till
vår lilla församling. Det är vi som skämtar
om alfabetet, det är vi som ropar i tid och
otid, det är vi som skruvar upp volymen på
låtar som du aldrig hört, det är vi som med
sarkasm, självironi och en klackspark skrattar
åt perfektion, normer, fördomar och
kollektiva beteenden. Eller är det bara jag?
en lätt
antisocial
störning
jag är inte narcissist, jag har bara
en lätt antisocial störning och brist på dopamin
misstänker jag. Detta kompenseras
av dagar som blir nätter som blir dagar
som till slut blir nätter och soliga mornar,
hala vägar, lyckliga stunder, svårlösta gåtor,
kantarellmackor, nya möten med människor,
en klok bok, korv med bröd, 11 rätt
på tipset, tungkyssar, dubbdäck, en glad
hund, ginotonic, Cohiba longfiller, skrattande
barn, vackra saker, pudersnö, birdieputtar
och doft av skog eller 5000 spänn
på ett konto som man trodde var tomt.
Och fortfarande bjuder livet på nya insikter,
ahaupplevelser
och något spännande
runt hörnet.
– Vad gör en ängel som jag, så långt
från himmelen?, tänker du kanske….
Tja, hade lite tid över och skulle bara
ner och sprida lite glädje runt på jorden,
och mustaschen är satt i karantän, jag
har gjort klart mitt slutspel och nu börjar
matchen. Tack ska du ha, heeeeeej.
Alla som är lama räcker upp en hand. krönika nov 09
Min farfar dog när han var 57 och morsan fick med nöd och näppe uppleva sina
60. Folk dör som flugor nu förtiden. Annat var det förr….
Trots ungt sinne, ännu yngre sambo, nyss
40 rent mentalt och skönt chill med junisarna
på jobbet upplever jag att jag
befinner mig på upploppet, spurtrakan,
sista slicket på glassen, Ropsten, ja du fattar,
statistiken talar emot mig. Jag kommer
inte sitta i gungstol, med barnbarnsbarn
närvarande i mitt frånvarande, närmare
100 än döden. Träffa någon gammal
Susanne från förr, hålla handen och spela
bowling på Wii. Gråta av sentimentalitet,
suga kanelbulle och lukta urin. Eller är det
liklukt man känner när virkade dukar, dött
hår och lösgommar blandas med medicinlådor,
hastofflor och jämmer?
vad det är för liten figur
som sitter i mitt knä, är
det min fru måhända
”När man är en glad pensionär”… sjöng
Sigge Fürst innan maten serverades i plastlådor
och liggsåren var uppfunna. Det är
inte lätt att bli gammal och då menar jag
inte 47, snarare 97 vilket inte är ovanligt
idag. Blir man 60 har man 50% chans att
bli 70, blir man 70 är det också fifty-fifty till
80 ljus i tårtan. Sen är det som lotto. Framför
allt efter 83, då är det svårt att teckna
livförsäkring, ta körkort, ligga med tjejer,
göra bakåtvolt från 5an och hoppa över
2 meter i höjd vare sig du är kvinna eller
man. Man får vara glad om man orkar
upp från sängen utan sån där metallpinne
à la hävstång uppsatt i taket eller pallar
byta kanal på TV:n. Man får hitta andra
glädjeämnen, gråta sentimentalt, suga
kanelbulle, hasa, smörja liggsår, jämra sig
och undra vad det är för liten figur som
sitter i mitt knä, är det min fru måhända.
Man börjar
prata bebisspråk
Man börjar prata bebisspråk, dräglar,
pekar på saker, ler som ett sätt att säga:
– mår bra nu, får sura uppstötningar, sover,
sover ännu mer, vilar middag, vaknar med
kiss i blöjan, kan inte byta själv, äter mycket
piller (högkostnadsskydd).
Kompott av katrinplommon äts bara
av personer som matas med sked, som inte
kan protestera mer än genom att låta den
bruna sura sörjan rinna ner för hakan och
grimasera illa.
Vem fan uppfann
skiten?
– Ät nu lilla Jan, det är gottigottgott med
kompottipotti. Vem fan uppfann skiten?
Och Gud skapade den åttonde dagen, lite
småbakis, katrinplommon, lever och bruna
bönor. Jippie, karl’n har ju humor.
GUD sa och skrattade:
– Adam, vissa saker kan man inte välja
själv, vare sig man är en ängel eller människa,
ta en slev av livet, njut av stunden
och lär dig älska även kompott av katrinplommon.”
Och AdAm bet i katrinplommonet, tuggade
det till en geggig boll, placerade bajset i
handen och räckte över till Eva.
– Här min älskling, ät av vad vår
herre skänkt oss. Kompott!
(Eva: förväntansfull kåt blick, lycka, puritansk
kroppshållning, halvöppen mun)
– Åh, Adam, så fantastiskt, ska vi inte
vänta tills efter maten? Jag har kokat lite
bruna bönor.
(Adam: Kärleksfull, sprängfylld pung, hungrig för
första gången)
– Min Eva, låt oss äta lever istället, vi
stuvar den i kokt blod.
Adam riktar blickarna mot gud.
– O, vad gör en ängel som jag så långt
från himlen?
(Gud: svårt att hålla sig för skratt)
– Du hade lite tid över och är bara där
för att sprida lite glädje.
Att drA någrA känslOprylAr med en
smart, vacker och trevlig kvinna med humor
har aldrig varit lätt for mig. Kanske
blir det bättre efter 80, man har ju
hela livet framför sig, trots att man är en
ängel så långt från himlen så finns det
fortfarande lite tid över för att sprida lite
glädje runt på jorden.
60. Folk dör som flugor nu förtiden. Annat var det förr….
Trots ungt sinne, ännu yngre sambo, nyss
40 rent mentalt och skönt chill med junisarna
på jobbet upplever jag att jag
befinner mig på upploppet, spurtrakan,
sista slicket på glassen, Ropsten, ja du fattar,
statistiken talar emot mig. Jag kommer
inte sitta i gungstol, med barnbarnsbarn
närvarande i mitt frånvarande, närmare
100 än döden. Träffa någon gammal
Susanne från förr, hålla handen och spela
bowling på Wii. Gråta av sentimentalitet,
suga kanelbulle och lukta urin. Eller är det
liklukt man känner när virkade dukar, dött
hår och lösgommar blandas med medicinlådor,
hastofflor och jämmer?
vad det är för liten figur
som sitter i mitt knä, är
det min fru måhända
”När man är en glad pensionär”… sjöng
Sigge Fürst innan maten serverades i plastlådor
och liggsåren var uppfunna. Det är
inte lätt att bli gammal och då menar jag
inte 47, snarare 97 vilket inte är ovanligt
idag. Blir man 60 har man 50% chans att
bli 70, blir man 70 är det också fifty-fifty till
80 ljus i tårtan. Sen är det som lotto. Framför
allt efter 83, då är det svårt att teckna
livförsäkring, ta körkort, ligga med tjejer,
göra bakåtvolt från 5an och hoppa över
2 meter i höjd vare sig du är kvinna eller
man. Man får vara glad om man orkar
upp från sängen utan sån där metallpinne
à la hävstång uppsatt i taket eller pallar
byta kanal på TV:n. Man får hitta andra
glädjeämnen, gråta sentimentalt, suga
kanelbulle, hasa, smörja liggsår, jämra sig
och undra vad det är för liten figur som
sitter i mitt knä, är det min fru måhända.
Man börjar
prata bebisspråk
Man börjar prata bebisspråk, dräglar,
pekar på saker, ler som ett sätt att säga:
– mår bra nu, får sura uppstötningar, sover,
sover ännu mer, vilar middag, vaknar med
kiss i blöjan, kan inte byta själv, äter mycket
piller (högkostnadsskydd).
Kompott av katrinplommon äts bara
av personer som matas med sked, som inte
kan protestera mer än genom att låta den
bruna sura sörjan rinna ner för hakan och
grimasera illa.
Vem fan uppfann
skiten?
– Ät nu lilla Jan, det är gottigottgott med
kompottipotti. Vem fan uppfann skiten?
Och Gud skapade den åttonde dagen, lite
småbakis, katrinplommon, lever och bruna
bönor. Jippie, karl’n har ju humor.
GUD sa och skrattade:
– Adam, vissa saker kan man inte välja
själv, vare sig man är en ängel eller människa,
ta en slev av livet, njut av stunden
och lär dig älska även kompott av katrinplommon.”
Och AdAm bet i katrinplommonet, tuggade
det till en geggig boll, placerade bajset i
handen och räckte över till Eva.
– Här min älskling, ät av vad vår
herre skänkt oss. Kompott!
(Eva: förväntansfull kåt blick, lycka, puritansk
kroppshållning, halvöppen mun)
– Åh, Adam, så fantastiskt, ska vi inte
vänta tills efter maten? Jag har kokat lite
bruna bönor.
(Adam: Kärleksfull, sprängfylld pung, hungrig för
första gången)
– Min Eva, låt oss äta lever istället, vi
stuvar den i kokt blod.
Adam riktar blickarna mot gud.
– O, vad gör en ängel som jag så långt
från himlen?
(Gud: svårt att hålla sig för skratt)
– Du hade lite tid över och är bara där
för att sprida lite glädje.
Att drA någrA känslOprylAr med en
smart, vacker och trevlig kvinna med humor
har aldrig varit lätt for mig. Kanske
blir det bättre efter 80, man har ju
hela livet framför sig, trots att man är en
ängel så långt från himlen så finns det
fortfarande lite tid över för att sprida lite
glädje runt på jorden.
Hommage till Uffe-Buff krönika dec 09
n Anhåller härmed om tillstånd samt medgivande att på det sensitiva planet och
med broderligt uppsåt få möjlighet att i gratistidningen postnyanserat och med
humor, värme och semisanningar skildra Herr Skribents förändrade förhållanden
till den nyvässade pennan, för att på så sätt diametralt belysa min egna feghet och
brist på uppriktighet.
Lövtunna, kan vara en beskrivning för
något med nästan genomskinlig tjocklek,
dessutom ett större cylinderformat kärl,
där man förvarar eller samlar det man
krattat ihop i trädgården så här års.
Nog om hösten.
Nu till Bertilsson, vars utvecklingssamtal
och polerade knappar på tangentbordet
verkligen avlöser varandra. Gjorde att
vi missade målkalaset på Rosvalla förra
onsdagen. Katarina, tack för dina samtal
med Herr Skribent. Allas våra lovord för
att han äntligen kommit tillbaka från barr
och nostalgiskt trasiga termosar med ljummen
choklad gjord på cacao av mamma
Elvy, Lovikavantar, fjällbjörkar och gamla
rostiga bilar med takboxen fulla med nyvallade
långfärd. Tack för att vi slipper
höra om noslängder, paceade 4-åringar,
döda kurvor och veterinärer som hittat
lösa ben bitar i ligamenten, om första reserver,
andra reserver, galopp på upplopp och
glansiga loser-hemfärder från Årjäng.
med en stor
portion ironi
Äntligen den lite tjuriga Uffe-Buff, som
truligt och lite småstadsgubbigt väcker liv
i debatten, kritiskt granskar makten, lyfter
upp ett byråkratiskt Kalle Anka-beslut
till ytan, gäckar och häcklar liten och stor.
Vågar stå upp för sanningar. Aldrig politiskt
korrekt, alltid underfundig, nyanserad,
pedagogisk och med en stor portion
ironi och självdistans roar han, oroar han.
Tänk vad ett litet samtal kan hjälpa, men
ack så mycket en liten gratistidning kan
få det att gå mer än gäss i vår underbara
ankdamm.
Till skillnad mot Textilarbetaren,
som aldrig vågar ta ställning, slingrar sig,
svamlar, skriver osammanhängande, hoppar
från ämne till ämne. Svajar som en
gungstol i vinden. Skämtar, djupar, vrålar
och saknar allt för ofta en slutpoäng
i sina flummiga, jag är fortfarande på
”svenskauppsattsigymnasienivån” s.k. kåserier
som liknar just det jag precis krattat
ihop i en hög i trädgården: Döda gråsvarta
löv, 2 golfbollar, mossa, på tok för
mycket mossa, spader 4, kottar, fuktig tumstock,
grenar från skatfamiljens bobyggande,
p-bot i plastpåse, ruttna äpplen samt
liten vacker ängel, förmodligen en rymling
från ulgransplundringen tjugondedag-
Knut och 8 kilo höstdepression som från
och med dags datum befinner sig i en lövtunna...
med lock.
Raka rör och
öppna spjäll
Uffe-Skrivare
Raka rör och öppna spjäll, Uffe-Skrivare,
det gillar jag. Ibland blir man ”hemmafeg”.
Från och med nu blir det lite mera
guts och jag kommer att:
• Skriva om vad jag tycker om Sverigedemokraterna
• Skriva om vad jag hörde inne i Stadshuset.
• Tycka till om krogattentat.
• Avslöja en riktigt läskig sanning som kanske
bara jag och några till vet om.
• Berätta om mina tuffa år på 80-talet.
• Dra ner brallorna på någon snygg.
(betyder: få någon korrekt högfärdig mallapa
att verkligen tappa fejset och skämmas
riktigt, riktigt ordentligt.)
• Lyfta på eller kasta en sten.
• Erkänna mina misstag.
• Kalla på polis
• Göra uppror
• Upprop!
• Rop.
• Ggrrr-rop
• Men... Upprop ger fallgrop, och jag vet
vad jag talar om.
Och kommer inte vintern snart så blir det
många mjuka paket under familjen Thorstenssons
gran.
– Eh, var jag otydlig??
– Stå inte där och frys!
”Tomma tunnor skramlar mest men bäst”
Jan ThorsTensson
med broderligt uppsåt få möjlighet att i gratistidningen postnyanserat och med
humor, värme och semisanningar skildra Herr Skribents förändrade förhållanden
till den nyvässade pennan, för att på så sätt diametralt belysa min egna feghet och
brist på uppriktighet.
Lövtunna, kan vara en beskrivning för
något med nästan genomskinlig tjocklek,
dessutom ett större cylinderformat kärl,
där man förvarar eller samlar det man
krattat ihop i trädgården så här års.
Nog om hösten.
Nu till Bertilsson, vars utvecklingssamtal
och polerade knappar på tangentbordet
verkligen avlöser varandra. Gjorde att
vi missade målkalaset på Rosvalla förra
onsdagen. Katarina, tack för dina samtal
med Herr Skribent. Allas våra lovord för
att han äntligen kommit tillbaka från barr
och nostalgiskt trasiga termosar med ljummen
choklad gjord på cacao av mamma
Elvy, Lovikavantar, fjällbjörkar och gamla
rostiga bilar med takboxen fulla med nyvallade
långfärd. Tack för att vi slipper
höra om noslängder, paceade 4-åringar,
döda kurvor och veterinärer som hittat
lösa ben bitar i ligamenten, om första reserver,
andra reserver, galopp på upplopp och
glansiga loser-hemfärder från Årjäng.
med en stor
portion ironi
Äntligen den lite tjuriga Uffe-Buff, som
truligt och lite småstadsgubbigt väcker liv
i debatten, kritiskt granskar makten, lyfter
upp ett byråkratiskt Kalle Anka-beslut
till ytan, gäckar och häcklar liten och stor.
Vågar stå upp för sanningar. Aldrig politiskt
korrekt, alltid underfundig, nyanserad,
pedagogisk och med en stor portion
ironi och självdistans roar han, oroar han.
Tänk vad ett litet samtal kan hjälpa, men
ack så mycket en liten gratistidning kan
få det att gå mer än gäss i vår underbara
ankdamm.
Till skillnad mot Textilarbetaren,
som aldrig vågar ta ställning, slingrar sig,
svamlar, skriver osammanhängande, hoppar
från ämne till ämne. Svajar som en
gungstol i vinden. Skämtar, djupar, vrålar
och saknar allt för ofta en slutpoäng
i sina flummiga, jag är fortfarande på
”svenskauppsattsigymnasienivån” s.k. kåserier
som liknar just det jag precis krattat
ihop i en hög i trädgården: Döda gråsvarta
löv, 2 golfbollar, mossa, på tok för
mycket mossa, spader 4, kottar, fuktig tumstock,
grenar från skatfamiljens bobyggande,
p-bot i plastpåse, ruttna äpplen samt
liten vacker ängel, förmodligen en rymling
från ulgransplundringen tjugondedag-
Knut och 8 kilo höstdepression som från
och med dags datum befinner sig i en lövtunna...
med lock.
Raka rör och
öppna spjäll
Uffe-Skrivare
Raka rör och öppna spjäll, Uffe-Skrivare,
det gillar jag. Ibland blir man ”hemmafeg”.
Från och med nu blir det lite mera
guts och jag kommer att:
• Skriva om vad jag tycker om Sverigedemokraterna
• Skriva om vad jag hörde inne i Stadshuset.
• Tycka till om krogattentat.
• Avslöja en riktigt läskig sanning som kanske
bara jag och några till vet om.
• Berätta om mina tuffa år på 80-talet.
• Dra ner brallorna på någon snygg.
(betyder: få någon korrekt högfärdig mallapa
att verkligen tappa fejset och skämmas
riktigt, riktigt ordentligt.)
• Lyfta på eller kasta en sten.
• Erkänna mina misstag.
• Kalla på polis
• Göra uppror
• Upprop!
• Rop.
• Ggrrr-rop
• Men... Upprop ger fallgrop, och jag vet
vad jag talar om.
Och kommer inte vintern snart så blir det
många mjuka paket under familjen Thorstenssons
gran.
– Eh, var jag otydlig??
– Stå inte där och frys!
”Tomma tunnor skramlar mest men bäst”
Jan ThorsTensson
onsdag 24 mars 2010
Inte vad man säger utan när var och hur?
Att få omgivningens uppmärksamhet kan ibland vara svårare än man hoppas på och det beror oftast inte på vad man vill framföra, vilken åsikt man har, eller vad lyssnaren tycker o tänker. Om man inte vill utplåna ett folkslag eller höja skatten på alkohol, bensin eller färskpotatis. Jag höll ett årsmöte i dag, ganska ointresserad disträ och utan engagemang. Då spelar det inte så stor roll vad jag sa eller vilket budskap som jag ville förmedla. Vilken tur att jag hade så underbara människor runt omkring mig som såg till att det blev ett bra möte iaf. Tack Maria Håkan o Håkan Pia, Bengt o Curt inte bara för idag, utan för de senaste halvåret då jag verkligen inte orkat eller haft tid att engagera mig i centrumföreningen o Nysam. Tack Ann-Magreth och några till för er back up och stora stöd och för att ni verkligen jobbat på. Idag kände jag ytterligare den empatin och inte så ensam längre, dessutom åt jag både frukost och lunch med min pappa, det var riktigt trevligt. Dessutom var vi tre generationer till frukost när august hade vaknat. Jag blev glad när jag såg Karin idag och hade en kanonfika med Pia, o ett långt samtal med Martin och Jim o john o läste Uffes blogg å kan bara hålla med. Kvällen avslutades med ett varmt SMS från min vän Herman-Jan, samtidigt som August och jag lagade fläskkotletter. Skönt med sköna duds. The Roots, Jonny Cash version av It aint me baby o Dont think twice samt Vänta dig dig mirakel i kväll med Lemarc live var vaggvisorna. Å du låt inte någon övertyga dig om att vår stolthet och glädje över Annas framgångar inte är viktiga för Nyköping och vårat krig mot Jantelagen. Heeeeej sötnos, skruva upp din radio!
Apps takes its time
Kom inte till jobbet idag, började storstäda vem bryr sig alla storstädar, stukad fot jaha fast det är ändå appsen som slukat min tid laddade ner 40 nya, allt från packman o backgammon, thairecept, Skype, filhantering, översättning med ljud avd 44 språk, zoom till kameran, ficklampa, 1001 ringsignaler golfkanaler, e bay, spegel photoshop osv. Det finns visst 1,4 miljoner applikationer till iPhone. Så Edet fick bli semester idag eller komp eller bara lite skolk. Jag tänker ge mig lön ändå jag behöver mina apps på jobbet jag har gått igenom mailen och z
pratat o smsat o mailat minst 3 timmar i tjänsten för den delen. Nu Ka jag bara lära mig att ge mina bilder namn så att jag kan blogga o slänga in nåt som fyller ut sidan. Gabby ringde från Mallis hon tränar för full i morgon ska jag boka biljetter 400 i slutet av april från Skavsta. Mellanlandar i Alekante på. Lördag 3 dagars långlunch om inte foten blir bättre annar var det väl tänkt att vi skulle spela golf. Peter var över på en öl. P smsa: >va, skiter jag i nåt? Vet inte vad, va sa jag? (kan inte se va ja skickat) bra mob..brukar inte skita i nåt, bryr mig om allt..:-P kan någon tolka. Klockan är 01.11 out
pratat o smsat o mailat minst 3 timmar i tjänsten för den delen. Nu Ka jag bara lära mig att ge mina bilder namn så att jag kan blogga o slänga in nåt som fyller ut sidan. Gabby ringde från Mallis hon tränar för full i morgon ska jag boka biljetter 400 i slutet av april från Skavsta. Mellanlandar i Alekante på. Lördag 3 dagars långlunch om inte foten blir bättre annar var det väl tänkt att vi skulle spela golf. Peter var över på en öl. P smsa: >va, skiter jag i nåt? Vet inte vad, va sa jag? (kan inte se va ja skickat) bra mob..brukar inte skita i nåt, bryr mig om allt..:-P kan någon tolka. Klockan är 01.11 out
söndag 21 mars 2010
Different fall our masters ticket
Det kommer in en känd kriminell följetång i min butik. Han vill göra trippelhälsning
med respekt och bli behandlad som en kung. Snabbt och rationellt roffar han
åt sig 2 av mina dyraste dunjackor från Kanada samt ett par 2000 kronors jeans
och en hög med tröjor, flickvännen pekar ut en femtusenkronors väska och sonen 11
år får ett par skor med en grön krokodil. Fine. 24 000 in och månadens amortering
till banken ser ut att fixa sig till slut.
Jag slickar extra, ringer och springer, full
service, Janne har kommit ur sin bunker.
Cash is king.
Ska jag hata mig själv eller denna
bandit som tror att han är något? Det var
inte kebab i turkrullen han halade ur byx-
fickan.
Jag får besök av Håkan, en klasskompis,
som berättar att han jobbar svart åt en
känd svensk företagares syster i trakterna
runt Gnesta, visst någon veranda som skulle
byggas, han undrade om han kunde få
ett skrivet kvitto på 6 par jeans som hade
”försvunnit” ur tvättstugan. Försäkringsbolaget,
du vet. Han vet hur man snickrar
ihop saker.
Den nyrika jordägaren med flera styrelseuppdrag
på OMX öppnade högburet
dörren till min affär. Han behövde en studentkostym
med ”extra allt” till sin son på
Lundsberg. Han berättar att det har blivit
lite lättare nu att värma upp herrgården efter
det sexsifriga EU-bidragen som han får
år efter år, bara han lovar att inte ha mjölkkor
på sin gård. Han saknade djuren men
att mjölka hade han i alla fall lärt sig.
Fastighetsägaren som jag spelar tennis
med skrattar gott åt att han trots 850 000
i hyresintäkter förra året kunde plocka ut
200 000 i A-kassa och dessutom fått en utbildning
i Spanien till tennistränare. Han
tvekade på om han orkade börja jobba
igen, men han har i alla fall fått ordning på
min backhand. Han ville göra en bytesaffär.
Är det serveess eller dubbelfel?
Den briljante börs-VD beklagade sig
hos sin terapeut, efter år av Reserva-viner
och starka ostar hade han i princip kommit
upp i högkostnadsskyddet för sin Losec
och dessutom fått sparken. Hans största
förlust var inte pengarna, 9 miljoner i
avgångsvederlag skulle inte ens han hinna
supa upp, det var makten och kontrollen
han saknade. Han riktigt älskade att trampa
på människor, psykopatiska drag tänkte
terapeuten och insåg att han var ett obotligt
fall på fall. Nu har han lämnat klädbranschen.
Den fattiga Litauer Stefan Rediz landade
på Skavsta, han hade fått sparken från
möbelfabriken som gjorde bokhyllor till
världens rikaste man. Dom stängde fabriken
och flyttade produktionen till Georgien.
Han satt på mitt kontor och berättade
genom sin tolk, att han tidigare tjänade
1480:- i månaden och jobbade 60 timmar i
veckan. Eftersom möbeljätten nu bara ville
betala 38:- per bokhylla, som efter kontroll
i senaste katalogen kostar 599:- ut till
kund, kunde fabriken inte behålla avtalet
och han blev utan jobb. Att han hittade på
allting är upp till var och en att tro, när
han nu satt och skämdes på polisstationen
med 4 obetalda barnjackor och ett 6 pack
strumpor i en sliten väska. Han borde ha
flyttat till Georgien i stället.
Den stackars 22-åriga butiksexpediten
bodde fortfarande hemma, de 19 timmar
hon fick jobba räckte inte till att bryta
sig ur sitt rosa flickrum och starta eget bo.
Hon var lovad heltid till jul, sen fick man se
med konjunkturen. Ränteläget var ju bra
just nu och handlaren bodde för 3700:- i
månaden i sin stora villa, men började inte
folk handla snart igen fanns inga garantier
för fler timmar. Kanske skulle hon skaffa
barn i stället?
Conny, Sonny och Jonny möttes runt
en burk med lim. 85 miljarder hjärnceller
hade man hittills förbrukat, klockan börjar
närma sig 23 denna tisdagskväll. Men
Connys mormor sov redan, Jonnys mamma
jobbade natt och Sonny han hade redan
varit hemma och tagit sitt stryk efter
blivit ertappad med ett par stulna jeans av
sin far. Det var inte bara limmet som fick
dom att sitta fast.
Deborah Nichols Liv förändras radikalt
tidigt på morgonen den 12 januari. Bostadslösheten
och arbetslöshetens förtvivlan
och känslan av skam och orättvisa hade
hon gärna behållit, när hon nu stod med
en stekpanna i handen och grävde bland
pulver och armerade betongblock, samtidigt
som hon skrek ut sin sorg och maktlöshet,
fullständigt ensam och med 3 barn
och en sjuk mor begravda i massorna efter
jordbävningen i Port-au-Prince. Hennes
två äldsta barn, 11 o 13 år hade åtminstone
fått 2 dollar om dagen på jeanstvätteriet.
Snabbt förändrades livets förutsättningar.
Vissa har bara svårare att komma
över kanten.
Andra har lättare och falla ner för
branten.
med respekt och bli behandlad som en kung. Snabbt och rationellt roffar han
åt sig 2 av mina dyraste dunjackor från Kanada samt ett par 2000 kronors jeans
och en hög med tröjor, flickvännen pekar ut en femtusenkronors väska och sonen 11
år får ett par skor med en grön krokodil. Fine. 24 000 in och månadens amortering
till banken ser ut att fixa sig till slut.
Jag slickar extra, ringer och springer, full
service, Janne har kommit ur sin bunker.
Cash is king.
Ska jag hata mig själv eller denna
bandit som tror att han är något? Det var
inte kebab i turkrullen han halade ur byx-
fickan.
Jag får besök av Håkan, en klasskompis,
som berättar att han jobbar svart åt en
känd svensk företagares syster i trakterna
runt Gnesta, visst någon veranda som skulle
byggas, han undrade om han kunde få
ett skrivet kvitto på 6 par jeans som hade
”försvunnit” ur tvättstugan. Försäkringsbolaget,
du vet. Han vet hur man snickrar
ihop saker.
Den nyrika jordägaren med flera styrelseuppdrag
på OMX öppnade högburet
dörren till min affär. Han behövde en studentkostym
med ”extra allt” till sin son på
Lundsberg. Han berättar att det har blivit
lite lättare nu att värma upp herrgården efter
det sexsifriga EU-bidragen som han får
år efter år, bara han lovar att inte ha mjölkkor
på sin gård. Han saknade djuren men
att mjölka hade han i alla fall lärt sig.
Fastighetsägaren som jag spelar tennis
med skrattar gott åt att han trots 850 000
i hyresintäkter förra året kunde plocka ut
200 000 i A-kassa och dessutom fått en utbildning
i Spanien till tennistränare. Han
tvekade på om han orkade börja jobba
igen, men han har i alla fall fått ordning på
min backhand. Han ville göra en bytesaffär.
Är det serveess eller dubbelfel?
Den briljante börs-VD beklagade sig
hos sin terapeut, efter år av Reserva-viner
och starka ostar hade han i princip kommit
upp i högkostnadsskyddet för sin Losec
och dessutom fått sparken. Hans största
förlust var inte pengarna, 9 miljoner i
avgångsvederlag skulle inte ens han hinna
supa upp, det var makten och kontrollen
han saknade. Han riktigt älskade att trampa
på människor, psykopatiska drag tänkte
terapeuten och insåg att han var ett obotligt
fall på fall. Nu har han lämnat klädbranschen.
Den fattiga Litauer Stefan Rediz landade
på Skavsta, han hade fått sparken från
möbelfabriken som gjorde bokhyllor till
världens rikaste man. Dom stängde fabriken
och flyttade produktionen till Georgien.
Han satt på mitt kontor och berättade
genom sin tolk, att han tidigare tjänade
1480:- i månaden och jobbade 60 timmar i
veckan. Eftersom möbeljätten nu bara ville
betala 38:- per bokhylla, som efter kontroll
i senaste katalogen kostar 599:- ut till
kund, kunde fabriken inte behålla avtalet
och han blev utan jobb. Att han hittade på
allting är upp till var och en att tro, när
han nu satt och skämdes på polisstationen
med 4 obetalda barnjackor och ett 6 pack
strumpor i en sliten väska. Han borde ha
flyttat till Georgien i stället.
Den stackars 22-åriga butiksexpediten
bodde fortfarande hemma, de 19 timmar
hon fick jobba räckte inte till att bryta
sig ur sitt rosa flickrum och starta eget bo.
Hon var lovad heltid till jul, sen fick man se
med konjunkturen. Ränteläget var ju bra
just nu och handlaren bodde för 3700:- i
månaden i sin stora villa, men började inte
folk handla snart igen fanns inga garantier
för fler timmar. Kanske skulle hon skaffa
barn i stället?
Conny, Sonny och Jonny möttes runt
en burk med lim. 85 miljarder hjärnceller
hade man hittills förbrukat, klockan börjar
närma sig 23 denna tisdagskväll. Men
Connys mormor sov redan, Jonnys mamma
jobbade natt och Sonny han hade redan
varit hemma och tagit sitt stryk efter
blivit ertappad med ett par stulna jeans av
sin far. Det var inte bara limmet som fick
dom att sitta fast.
Deborah Nichols Liv förändras radikalt
tidigt på morgonen den 12 januari. Bostadslösheten
och arbetslöshetens förtvivlan
och känslan av skam och orättvisa hade
hon gärna behållit, när hon nu stod med
en stekpanna i handen och grävde bland
pulver och armerade betongblock, samtidigt
som hon skrek ut sin sorg och maktlöshet,
fullständigt ensam och med 3 barn
och en sjuk mor begravda i massorna efter
jordbävningen i Port-au-Prince. Hennes
två äldsta barn, 11 o 13 år hade åtminstone
fått 2 dollar om dagen på jeanstvätteriet.
Snabbt förändrades livets förutsättningar.
Vissa har bara svårare att komma
över kanten.
Andra har lättare och falla ner för
branten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)