Då har han flyttat…
August bor inte hemma längre och det ironiska är att han flyttat till samma adress som jag gjorde när jag var lika gammal som han, och köpte lägenhet på Pilosväg. Skillnaden är nog inte större än tiden, alltså mer än 30 år och priset, som är 18 gånger högre idag för denna 3 kvadratiga bostadsrätt på vinden.
Han kommer förstås få sig en rejäl utskällning av grannarna för att han spelar högt på stereon, hans etta kommer att fungera som bas för kompisar som tittar förbi med hämtpizza och folköl. Hans mamma kommer komma förbi när hon inser att det var ett tag sedan förra storstädningen. Hans faster över gatan kommer att förfasas över röklukt och smutsig toalett. Småkusiner och syrror kommer skaka på huvudet och undra när han riktigt flyttat in, och tänker göra det hemtrevligt och så där mysigt som dom tycker det bör vara.
Jag, däremot kommer bara gilla läget, komma förbi med lite skön frukost, hänga runt i unkislyan och minnas tillbaka, småle åt han ungdomliga grabbighet, där han å ena sidan är underbart vuxen och smart, bakar kladdkaka och känner sig fri. FRIIIII !!!
Det var ett stort steg att flytta hemifrån, det var lite väl mycket frihet för Thorstensson senior. Det har präglat mitt liv i allt för stora proportioner.
Jag bodde närmast skolan av 1350 elever men lyckades trots det få skolans högsta frånvaro. Jag hängde runt på stan och lät nattsudd, gråzoon och sökandet efter alternativa konverteringar av vuxenideal och med hjälp av vassa knivar kapa alla navelsträngar som jag uppfattade varit lindade inte bara runt min hals, utan runt hela kroppen som en balsamering och sju varv runt mitt hjärta.
Jag kunde inte ha haft mer fel, men att flytten hemifrån skulle innebära ett så fullkomligt öppnade av Pandoras ask som det innebar för mig, kommer inte ske i detta fall och hade förstås många orsaker men är säkert ett skäl till jag känner mig orolig över sonens stora kliv till fullt ansvar och mognad.
Jag inbillar mig att han är smartare än vad jag var i 18 års åldern, trots att jag inser att han både är naiv, lat och ostrukturerad, som de flesta pojkarna som nyss börjat raka sig.
Jag uppfattar honom som tryggare åtminstone, och gladare och mindre behov att hävda sig och mer lyhörd och sannerligen bättre på att hålla koll på sitt belöningssystem.
Jag får glädjas över min dotters redez-vous, att få en 24 årig inneboende som faktiskt flyttade till Stockholm veckan efter studenten är inte lätt för någon av oss på Brunnsgatan. Å ena sidan helt underbart och vi har väl aldrig haft svårt för att vara tillsammans och det var väl gulligt av henne att hyra ut sin lägenhet i Traneberg till storasyrran som fått provtjänst på Kammarrätten, å andra sidan eftersom vi har ett öppet och familjärt sätt, så blir det gärna känslan av en långliggerska på 4 stjärnigt hotell där allt ska delas där ”mi casa ”-principen är ristat på väggen i hallen och ”all inclusive” innefattar bil, bensinkort, kläder och skor, vin och Irres sminkväska, gardrob samt min dator som hon efter några veckor, proppat med mjukvaror, filmer och andra GBn och MBn och sprängt hela jävla minnet. Orsak: mion är snabbare och har/hade mer minne!
”-Ursäkta, är det okey att pappa lånar sin dator ett tag?? ”
Jag överdriver förstås…..lite. Jag tycker det är underbart och hon lagar mat som en gud, hon sprider sång och glädje, hon kommer med härliga tillrättavisanden och visar stor mognad i filosofi, psykologi och modern krigsföring. Dessutom ser jag spegelbilden av mig själv på nära håll och hjälp till självhjälp får pappan att mogna en smula.
I kväll har hon bestämt att vi ska spela Monopol, hon har tjatat i 6 veckor och en Boeuf Bourguignon och några varv runt Stockholms gator och låssaspengar blir en bra tisdag efter möte på Arlanda om två timmar. Det är dags att skramla med vapnen i en kamp för överlevnad, jag är taggad och väl förberedd för ännu ett krig. Fortsättning följer i modebranschen, det är svårt att ta död på en gammal handlare.
Om jag nu ska komma i tid så bör jag släppa sargen och kasta mig i bilen. Problemet är nog fysträningen dagen innan match. Det gäller inte bara mig utan alla andra som har ett ansvar mot publik, sponsorer och spelare. Men jag är glad att jag äntligen efter 3 års time out, släpat mig till gymmet och känner mig stark och har förstås match varje dag så jag kan inte välja bästa dagen för fysträning.
Ber till gudarna om frost, kyla och stormvarning, nu är jag förbannat trött på Brittsommar, kantareller och treputtar. Ge mig höst!! Jag drunknar i dunjackor och stickade tröjor.
Slutligen vill jag ge alla i min omgivning ett tack, en kram och mer av min tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar